Ja så är vi framme vid den sista dagen på året som ska firas så in i bomben. Jag är ledig nu i sju dagar och det ska bli så skönt.

Vi blev hundvakt igår till min systerdotters tik, gissa vem som är i höglöpen.....gissa vem som är hanhund, jo Mikko. Han är helt olycklig och gråter i vild förtvivlan, varför har vi inte kastrerat honom? Tyvärr var det kris för hennes matte, som fyller år idag och ska på kalas, vi hade inget val. Men i morgon får hon fara hem i alla fall. Var ute på promis i omgångar på eftermiddagen, vilket var skönt och blåsten hade avtagit så det var ok att vara ute. Blev de tröttare för det...hähä...Sedan kommer nästa jobbiga händelse, alla raketer. De borde förbjudas och jag kan inte förstå hur människor har råd att bränna upp sina pengar på detta sätt. Några kan ju vara ok men när man köper för kanske 1 500:- så går det för långt. Hoppas nu bara att Mikko inte blir extra rädd nu när hans nerver är mer spända än vanligt.....håll tummarna.

Nåja, sitter just nu solo alena hemma. Maken skjutsar den yngsta in till sta´n, hon fick planer ändå fastän fyra andra gått upp i rök. Den äldsta har redan åkt in med en kompis och båda mina döttrar ska sova borta. Även om jag litar på dem så känns det nervöst, vad som helst kan ju hända som ligger bortom all kontroll. Jag försöker hålla tyglarna lämpligt hårt, man kan ju inte förbjuda dem att ha kul, men samtidigt vill man ju ha lite koll.

Var inne i stan tidigare i dag för att handla det sista som behövdes för några dagars lugn hemma, samtidigt hjälpte jag mamma att handla. Var förbi henne för en fika innan det bar iväg hemmåt.

Har suttit och pjöllrat med zoominsidan, det går sakta men säkert. Kul att testa sig fram men ännu har jag inte tänkt överge blogger helt, man kan ju ha flera på gång. Fast jag ska nog bara ha kvar recepten och denna blogg här. Den som handlar om trädgården och santisarna ska jag flytta över till zoomin. Synd att allt ska ta så lång tid bara innan jag klurat ut allt.

Nu önskar jag till slut alla som läser detta ett gott nytt år!!!

Tjingeling!

Ett tag sedan....

Nu får man kanske skämmas lite, har inte skrivit något här under hela julen. Jag har som sagt hittat ett ställe där man kan mixtra lite med en hemsida och det är så kul att försöka klura ut hur man ska göra. Även om det kan vara lite frustrerande när det man sysslat med i timmar försvinner ut i cyberspace.....men hamnade inte på min sida....hm, sådant är ingé kul.

Julen har annars passerat i lugnets tecken. Vårt firargäng bestod av familjen, mamma och min systerdotter, så det var väldigt städat. Eftersom jag jobbat och skulle jobba dagen efter så var jag ganska trött och ville gå i säng tidigt, men vi skulle ju spela bingo om de paket vi köpt. Det var lite behövliga presenter, schampo, sockar, glas mm, kul att göra men det tog tid. Sedan skulle vi se film, halv tre gav jag upp och gick i säng för jag skulle ju jobba.

Tanken var att jag skulle vara ledig på annandagen men så blev det ju inte, någon var ju sjuk så jag kände att jag borde ställa upp. Dessutom hade jag ju en lördag borta p g a ryggon´t, så det var ju bra med lite dollar. Ryggen har för övrigt blivit bra efter en massa massage och värme. Hade på stolsvärmaren i bilen så högt att jag trodde jag skulle koka bort, phu.....

Nu ska jag stöka undan lite innan jag ska jobba så att maken inte behöver oja sig....men först lite kaffe.

Tjingeling!

Rygg skott???

Vill bara meddela att klockan just tickat över 24.00 och detta utspelade sig den 20:e. Lördag morgon, vaknade och kände att ryggen var lite öm vilket den hade börjat göra redan i går kväll när jag jobbade. Det är inte så ovanligt, men denna morgon blev det bara värre och värre, kunde inte ligga eller sitta utan bara stå och gå. Naturligtvis skulle jag ju jobba på kvällen men jag insåg att det inte skulle gå. Om jag lyckades komma in i bilen så skulle jag säkert inte kunna stiga ur den igen, sedan var bara tanken på att böja sig ner skrattretande. Därför fick jag ringa jobbet och be dem skaffa ersättare, men jag sa jag skulle jobba i morgon. Bytte bara skift så att jag inte behövde upp så tidigt.

Resten av dagen har jag sysslat med att kurera mig, tns-apparaten, tabletter och en varm dusch. Något av detta gjorde mig vimsig och trött så jag har sovit ganska så gott hela kvällen, överväger att ha på mig tns-grunkan på jobbet imorgon. Mot alla odds känns det bättre så här mitt i natten, får väl droga mig i morgon om inte annat.

Det känns lite kymigt för jag skulle ju städa en massa men inte hinner jag allt nu, tur jag har en duktig karl.

Hur som helst ska jag försöka sova lite nu, ska ju upp kl 8 i alla fall.

Tjingeling!

Mani...

Nu har jag hittat en ny sysselsättning.....att göra en hemsida....En sida där man ska kunna klicka sig fram till olika ställen, tanken är väl att mina växter ska vara där. Hur det nu är så blir jag manisk när jag hittar på sådana här saker, vill ju inte sluta innan jag kommit på hur man ska göra så det kan bli sent på nätterna. Jag hatar att inte klara problemen och då ligger jag bara och funderar hur man ska göra, fast nu gick jag in på forumet och fick jättehjälp där....nattsömnen någorlunda räddad.

Har varit inne i stan med en dotter som försov sig och ska nu in med nästa som ska på lunch.

Tre timmar senare.......

Har just kommit hem, har skjutsat, handlat och hälsat på mamma. Nu har jag ca tre timmar på mig att hinna lite hemma. Den yngsta har kommit hem och firar jullovet med att sova just nu, därför känner jag att ljudliga städningar inte funkar. Kanske man ska ge sig in på badrummet och skrubba, tar kanske en timma. Men å andra sidan ska jag ju jobba ikväll så det gäller att spara lite krafter. Plocka undan och dammtorka kanske så kan man skrubba i morgon, så blir det nog.

Hade beställt ett par jeansleggings till min yngsta (verkar vara en het modegrej nu)men tyvärr verkar de vara för små. Turligt nog fick jag tag i ett annat par tidigare på Gina Tricot, där de verkar försvinna fortare än smör smälter. Där kostar de 179:- i jämförelse med exakt likadana på tradera, där är högsta buden över 400:-.
Är folk inte riktigt kloka.....fast jag la ju bud själv i och för sig....Nåja, allt ordnar sig. Får se om en kompis till frida kan ha dem.

Nu ska jag se om det finns något kaffe kvar.

Tjingeling!

Lucia, golv och sängar...

Hade ju tänkt skriva en speciell blogg på lucia-dagen, men så blev det ju inte. Var in till sta´n för att handla inför helgen, dessutom hälsa på mamma. Drog iväg till jobbet och handlade där för jag hade sett ut en massa jag skulle ha, dyrt blev det men jag köpte ju mycket hår och tvättmedel och det drar ihop en hel del. Så började väna röster ljuda och lucia skred fram och ställde sig med sitt tåg vid kassorna, det var så mysigt och duktiga på att sjunga var de. När jag njutit av sången och lucia försvunnit ur sikte körde jag iväg till mamma, där skulle jag vänta på min yngsta som slutat för dagen.

Vädret denna dag var snöfall i viss mängd, men det mesta hade kommit under natten innan. Töväder och ingen snöskottning/sandning gjorde att jag fick ett sms om att bussen som min dotter satt på stod stilla. Den hade tappat greppet i en minimal uppförslutning, men hon fick gå av så plockade jag upp henne på vägen hem så det löste sig ju. Läste dagen efter i tidningen att bussarna stod stilla i ca 1 tim i väntan på sandning/plogning, det var kaos i busstrafiken. Dåliga däck och taskig snöröjning är nog förklaringen,

Sedan var det ju idolfinal och det blev precis som jag trott hela tiden, att kevin skulle vinna och han är värd det för duktig är han. Men jag hoppas även att Alice kommer att klara sig i den tuffa musikbranchen.

I torsdags köpte jag golvet vi skulle lägga in ....igen......köpte en packe mer än vad maken sa så han skakade på huvudet åt mig, visade sig sen att vi behövde varenda en plus några av dem vi kastat ut. På lördagskvällen/natten hade vi lagt det mesta av golvet klart så det skulle bli en lättare söndag.

Pyttsan!!....Flickor skulle hämtas och skjutsas hit och dit, sen skulle vi hämta sängarna vi hade beställt till dem. Trots att vi har egen släpvagn var vi tvungna att hyra en. Dels går det inte backa med den och sedan stod en bil framför som inte startade och allt var insnöat, enklare då att hyra. När vi väl gjort all hämtning och vi äntligen var hemma så började nästa huggsexa.

Golvet skulle läggas klart och två tonårstjejer ville få in sina nya sängar, detta innebar att de gamla skulle skruvas isär och hivas ut ur rummet. Jag började med denna syssla men innan jag listat ut hur de nedrans sängramarna skulle skruvas isär höll jag på att driva döttrarna till vansinne. Sedan skulle de städa och stöka, då passade jag på att laga mat och min man fixade golvet. Efter maten skulle allt stökas till och städas.

Nu har lugnet lägrat sig. Golvet är klart, flickorna får sova skönt inatt och köket ser normalt ut. Nu är det bara att hålla tummarna för att ingen mer läcka ska förstöra för oss igen.

Ska nog försöka få mig lite kaffe.!!

Tjingeling!

Gråta eller skratta????.......

I Söndags la vi det sista på golvet i köket, kändes jätteskönt faktiskt. Tog det annars lugnt under helgen.

Tog mig faktiskt för att ringa läkaren förra veckan och fick en snabbtid hos sjukgymnasten, otroligt nog. Mina värkande och avdomnande axlar och armar höll på att ta knäcken på mig och det går ju inte så här i juletid, mycket ska göras. I alla fall fick jag låna en tns-apparat, man klistrar fast några lappar som man ansluter till apparaten och sedan går det elektroniska impulser emellan lapparna. Det känns som att få massage, jätteskönt och den behövs verkligen nu...



I måndags gjorde jag lite middag och trampade i vatten,började kolla vart det kom ifrån och gissa......UNDER GOLVET....Det som vi lagt färdigt dagen innan var förstört igen, denna gången läckte det från kopplingen till diskmaskinen. Den har vi bytt, dragit ut och gjort en massa med förr och aldrig har detta hänt förut. Men denna gång ville ödet annorlunda...att vi ska lägga golv igen med mindre än två veckor kvar till jul. Dessutom fick vi bryta upp ännu mera än förra gången och med lite otur måste vi lägga om in i vardagsrummet för det hör i hop med köket....Suck....Där for de pengar vi skulle spara in på julklapparna. Min man blev inte heller så himla glad, efter att ha kollat in läget svor han och dängde ficklampan i köksbordet. Det var tur att bordet är gediget och höll för påfrestningen. Men när vi insett fakta och låtit allt smälta in var vi tvugna att skämta och skratta i alla fall, man blir ju inte lyckligare av att reta upp sig i onödan. Vi har då nå´t att göra i alla fall.



I övrigt känner man att julen är på väg på jobbet. Varuvagnarna lastas högre och köerna blir längre, kunderna är mer disträ än tidigare och kommer med kommentarer om vilka priser jag ska slå in och hur jag ska sköta mitt jobb. Jag borde kunna för jag har jobbat inom affär sedan -88. Mera paket kommer med posten och mera skickas iväg samtidigt som de kunder som spelar blir sura för att de knappt hinner spela sina spel innan stopptid. Fast kommer man i ett sådant ärende en kvart innan stoppet får man skylla sig själv.

Mina planer för dagen är att köpa golv och jobba, sedan ska jag försöka pyssla med mina blommor ett tag. Får hoppas att det ger mig ett litet lugn så jag klarar av golvläggningen:)

Nu ska jag göra klimpen som ska vara till middagen.

Tjingeling!

Adventsmys...?????

Vi har fått en verkligt häftig tidig "julklapp". För några dagar sedan kände vi att vårt ett år gamla laminatgolv börjat spreta i en del skarvar, idag kollade vi in orsaken -ett stilla droppande under diskbänken en längre tid. Nu är en tredjedel av golvet uppslitet och vi börjar fundera på alternativen, finns detta golv ännu, ska vi lägga ett annat???? En glädje är ju att jag inte behöver pynta i köket ännu, kanske dán innan julafton kanske:) Nåja, vi överlever ändå för jag har varit med om värre saker.

När jag var yngre och fortfarande bodde hemma sprack vår vedeldade värmepanna en jul, det var dessutom 40 grader kallt. Turligt nog kunde någon komma och täta den provisoriskt tills vi kunde sätta in en ny, bistert var det.

Jag har i alla fall vardagsrummet att pynta lite, gardinerna satt uppe redan så jag har bara piffat upp dem med glitter och röda pärlband. Adventsstaken är framme och bordsduken är bytt, sedan kommer tomtarna lite närmare jul när granen ställs fram.


Annars jobbar jag i helgen och orkar nog inte så mycket mera just nu, får väl se i morgon hur allt går med golvmaterial. Sedan går mycket energi åt till att komma på julklappar till flickorna, de har ju allt de behöver tycker jag och inga billiga önskningar heller.

Nåja, ska se om det finns nåt kaffe att pigga upp sig med.

Tjingeling!

oväder....

Nu har det varit blåst och snö i två dagar, inte så underligt att min sömn stördes av värk. Denna helg var det första gången som jag vaknat flera gånger under natten av att jag haft ont, annars gör jag inget annat än att sova känns det som. Hoppas denna dag blir lite gå-ut-vänlig eftersom jag är hundvakt, det skulle vara skönt att gå en promis med dem en stund och få lite luft själv. Kanske jag ska ringa vårdcentralen i dag, inte för att jag kan få så mycket hjälp men måste väl undersöka om det finns någon sådan....

Annars hade jag som mål att baka lussekatter idag, får väl se hur det känns under morgonen. Går jag i säng nu när barna har åkt till skolan så sover jag väl halva dagen, vilket känns meningslöst och ingenting blir gjort den dán. Får väl fästa ögonlocken med lite tandpetare kanske de håller sig öppna :).

Jag har nu varit ledig i snart fem dagar och jag hade sådana planer på vad som skulle göras, men inte ens hälften är klart. På ett sätt ganska jobbigt för det mesta måste göras innan advent, men också bra eftersom det tyder på att jag inte tar ut mig alldeles. Å andra sidan så orkar jag helt enkelt inte nå´t nu, sov fyra timmar för mycket i går.

Nä, nu känns det gnälligt, skärpning.

I helgen fick jag ut min man på shopping och vi köpte nya bestick, hittade (efter flera års letande) faktiskt riktigt snygga för halva priset. Onödigt egentligen men ändå trevligt. Sedan skulle vi fara hem till mamma för att pigga upp oss med kaffe, men öppnade hon dörren, nä. Men jag har ju nyckel så vi tog oss in i alla fall och kaffebryggaren var igång så vi fick kaffe ändå. När vi suttit där en bra stund, bryggt mera kaffe, surrat, så bestämde vi oss för att dra iväg hemåt. Vi hann hem, få besök och surra en stund innan mamma ringde. Hon hade märkt att tuggbenen var spridda över golvet och förstod att mikko varit framme, kul tyckte jag men mamma tyckte det var förargligt.

Julchemat har vi fått, ska ringa jobbet för lite förhands info.Jobbar julhelgen det vet jag, men tiderna är ju viktiga att veta också. Annars har vi inom familjen bestämt att skippa julklapparna i år, möjligen köpa några nyttosaker och spela bingo om dem. Detta känns lite både och, skönt för börsen men att öppna klappar är ju alltid kul. Barnen ska i alla fall få klappar (ungdomar kanske man ska kalla dem), inte för att jag vet vad de ska få.

Nä nu ska jag lägga mig en stund, får väl se vad som händer i dag.

Tjingeling!

länge sedan sist...

Nu har jag äntligen tagit mig för att skriva några rader. I vanliga fall brukar det inte hända såå mycket...men nu har jag lite svårt att veta var jag ska börja.

Börjar väl med denna dagen. Min äldsta drog iväg till stockholm för att gå på fotbollsgalan med en kompis, planer gjordes upp, biljetter beställdes för veckor sedan och jag hade lovat. Har en syster som bor i stockholm och där skulle de få sova. Som sagt var allt klappat och klart.....men tyvärr hade jag glömt en sak....hade inte berättat för min andra hälft. Han fattade ingenting när vi började prata om att sova över hos min syster, -Har jag inte sagt nåt????. -NEJ!!!! Pinsamt, men nu är hon i alla fall på väg. Även om jag vet att flickorna fixar det så är modershjärtat ändå oroligt.

Förra veckan skulle jag skjutsa min äldsta till träningen på kvällen, min man jobbade över och hade ännu inte kommit hem. Det var mörkt och regnet bara öste ner, för att vara bekväm klev jag i mina foppa-tofflor (av fuskmärke iofs)och snabbt in i bilen. Tog med hunden för ovanlighetens skull för jag skulle hälsa på systerdottern medans det var träning. Nåja, hann några hundra meter innan jag hörde ett konstigt ljud och att bilen var underlig. Gick ut för att kolla, jodå....naturligtvis var det ju punktering, vilket inte är så farligt förutom i mörker och regn.

Reservhjulet hittade jag ju, men alla övriga hjälpmedel försvann i mörkrets dunkla labyrint. Fanns bara en sak att göra...GÅ HEM...Vi var ju inom byn´s gränser men huvva vad blöta vi blev, tänk bara på min fotbeklädnad. Mannen i huset hade just stigit in när vi kom hem genomsura, hunden var både blöt och skitig vilket hunden hatar att vara. Dottern duschade hunden och jag följde med maken för att byta däck. Han tog med verkstadsdomkraften och fälgkorset, de verktyg som jag letade efter i bilens förråd. Sedan blev jag visad var de sakerna skulle vara i bilen...vad fann jag... jo en picklig liten tingest som säkert skulle föreställa en domkraft och någonstans skulle det visst finnas en hylsnyckel, troligen en stor skillnad i storlek jämfört med ett fälgkors. Tro nu inte att jag inte kan byta däck, i kristiska situationer klarar jag det, men vad behagligare när en´s man gör det i stället och att vi skrattar åt eländet när vi kommit hem.

Annars har veckan gått åt till att ha ont och sova. Fick något i ryggen som kändes som en lättare låsning av revbenen, men jag vet inte om det kanske hör samman med min övriga värk som jag har för hela ryggen känns så där konstigt "borta" som den brukar emellanåt. Sedan kom snön och då förstod jag min kroppsliga och själsliga vilsenhet som jag känt ett tag, jag hatar vintern men denna snö kändes mysig. Mörkret lättades upp och det blev julkänsla, och den älskar jag. Har börjat lite lätt med att planera vilka gardiner och julprydnader som ska fram, sedan pysslar jag på lit grann. Lussebullar hinner jag baka två liter till, de försvinner lika fort som smörbitar i en het stekpanna. Men jag har bestämt mig för att jag INTE ska koka KNÄCK, tidsödande och ingen kulfaktor utan bara plombdödare. Den enda godis jag ska göra är en slags kokosrutor som smakar som coco, ska lägga in receptet på den bloggen sedan.

Nu har jag verkligen vädrat fingrarna, de håller på att vilja vila. OK, då dricker jag väl lite kaffe då.

Tjingeling!

Vädret anno -92

Nu ska jag skriva detta för andra gången för jag verkade hitta en ny deleteknapp på den här apparaten.

Årtalet var -92, månaden var oktober och datumet den 24:e.Omgivningen var inbäddad i snö och det blev bara värre. Jag var gravid på slutspurten med mitt andra barn och inte lite "kan allt". Vaknade på morgonen med en blödning och visste att jag skulle föda innan kl 24:00, vilket hela min familj ville. Gissa vilka som ringde hela dagen och frågade om jag känt nå´t, och jag svarade nej fast jag visste bättre.

Min man och jag drog iväg till sta´n för att kolla in fönsterbelysning och hallmöblering. Det gick ju bra förutom att jag med jämna mellanrum fick luta mig fram och säga att värken snart var över, med tron att det skulle ta lika "lång" tid som den första (tre timmar från första värsta värken). När vi hittat det vi kom för att finna så körde vi hem de 2,5 milen för att äta middag, stekt palt, bara för att komma på att jag borde åka in på BB. Detta var ca 17.15.

När min första föddes var jag så inställd på att det skulle ta lång tid så jag åt allt vad jag kunde komma över, till och med pytt-i-panna som jag HATAR. Det glufsade jag i mig hur mycket som helst då. Men nu var det tillräckligt att steka palten (som jag älskar) för att göra mig illamående, då insåg vi båda att vi måste till BB. Vår förstfödda inlämmnades till nattkvarter och vi drog vidare till BB vid 18.30-tiden. Vad som sedan hände fram till 20.08 kan jag undanhålla men då blev jag mamma för andra gången och med det fick jag årets bästa present.

För mig själv är detta bara kul och det är alltid min dotter som först och främst fyller år, men för henne är det ännu inte lika naturligt. Hon tycker att jag får mest uppmärksamhet, vilket är fel naturligtvis men i hennes ålder är det väl så...

Nåja, nog om det. För en månad sedan beställde vi en spis och idag fick vi ..... en annan. Den vi hade bestämt oss för kunde inte levereras så vi fick välja bland två andra, så vi valde, vilket vi nog tjänade kvalitet på. Vi skulle ta med den på en gång och låna deras släpkärra, men min man upptäckte att kontakten från vagnen inte var i bra skick så vi for hem efter vår egen.

Jag lade kvittot för spisen på platsen mellan framsätena, min man upptäckte inte det och när han försökte hämta ut spisen för andra gången höll det på att gå i stöpet. Inget kvitto=Ingen spis, men killen som lämnade ut den första gången dök upp och saken ordnades upp. Jag fick min spis, men sen kommer nästa fråga.....vågar jag använda varmluftsugnen.

Mera rapporter om det i framtiden, kommer säkert att få kasta bort några plåtar bullar. Det glädjer nog fåglarna.

Kanske lite snacks?!

Tjingeling!!!!!

Förälskad!!!!!

Jag är förälskad.....nej, nej inte i nån ny karl utan en liten hund. En som jag tror skulle passa in hos oss, likadan som den vi har idag. Men allt är ju en liten ekonomisk fråga och så fanns den inte i närheten, vilket ju vore en fördel.

Jobbade i helgen och därför helt utslagen idag, vaknade inte förrän ett.Min äldsta gör sin praktik på jobbet och fick i söndags rycka in för första gången, hon var också trött och klev upp samtidigt som jag. Gjorde en snabb stadsresa för att köpa presenter till min yngsta som fyller år på fredag, det gör jag med faktiskt. En ganska kul grej egentligen, bara lite svårt att fixa grattissången på morgonen till båda.

Har varit på hästryggen ikväll....i hällande regn....Men jag hade regnställ så det funkade bra, men hästarna var inte så glada. Till råga på allt blåste det också och gjorde inte saken bättre. Hästar har en inre röst som säger att svansen ska vara riktad mot blåsten och regnet, då blir det inte lika kallt. Men det innebär att ryttaren kan tro att man sitter på en vindflöjel som svingar hit och dit, speciellt om man ska lyssna på ridläraren från fel vinkel. Nåja vi avbröt lektionen och tog skydd inomhus.

Just nu kommer min äldsta hem från träningen och min man klagar på att tvätten från igår ligger kvar i maskinen fastän jag varit ledig idag, hmpf....jag är dödligt less på tvätt.

Nu ska jag kanske fika lite och kanske hänga tvätt.


Tjingeling!

Floden som blev ett berg

Bara för att vara tydlig...JAG HATAR ATT TVÄTTA.....Skönt att få skrika av sig lite. En gång för inte så länge sedan berättade jag om floden tvätt som höll på att ta över hemma. Nu har detta växt till ett ofantligt berg, vet precis var det kommer ifrån. Mina tonåriga tjejers rum och toaletten, eftersom den tydligen är en källa till tvättstugan. Det som är jobbigast...hitintills...är att deras tvätt dyker fram när jag tror att allt är klart, nu vet jag vad som är jobbigare......att aldrig känna "jag-är-klar-känslan". That suck´s.

En annan sak angående kläder och som inbäddas i ovan nämnda fenomen är sockar, en del blir parlösa vid första tvätten och återkommer aldrig igen vilket leder in på ett annat problem....
-Mamma, du måste köpa hem sockar för det finns inga hemma.

Vad gör då en plikttrogen mor, jo hon köper sockar i massor och även dessa försvinner tills..........En dag städas flickornas rum lite mera noga och då dyker de upp, till och med maken (eller makan) till de parlösa som man redan kasserat, tja.......vad ska man säga. JAG HATAR TVÄTT..............








Annars har jag varit på plastparty ikväll. For med övertygelsen att inte köpa ett smack, men den regnade bort på vägen dit. Hittade ingen parkering närmare än fyra kvarter bort och naturligtvis hällregnade det, kan man då räkna det som tröstköp. Men en grej blir julklapp till min dotter och en till mig från mig själv. De ska slås in i paket och öppnas på julafton, inget fusk här inte.

Skulle ha jobbat kväll i morgon, men en är sjuk så det blir dagtid istället och det blir lite både ock, dotra tyckte nog det var bra (hon praktiserar på mitt jobb) då slapp hon kvällen. Och visst är det skönt att vara ledig fredag kväll.

Nu ska jag nog gå och lägga mig så att jag kan ta mig upp imorgon bitti, kanske ska ta en kaffekopp innan. Fast då blir jag väl klarvaken.

Tjingeling!

Höstrusk

Min skörd av de allra finaste blåbär, tyvärr hann jag inte äta upp alla innan frosten nöp dem, men smaka hann jag. Värre var det med björnbären, min skörd på hela tre stycken hann aldrig mogna, hoppas bara jag får några nästa år.






Det blåser i träna idag, vilket det har gjort hela helgen. Idag är det i alla fall soligt och uppehåll vilket det inte var under helgen. Blåsigt och regnigt och helt oinspirerat, tur vi höll oss sysselsatta med att skjutsa ungdomarna fram och tillbaka, hit och dit, det var show i umeå. Dessutom med Björn Gustafsson och det är visst en gullig liten favorit hos vissa i familjen.

Annars har jag inte gjort så mycket annat än att gå mina rundor bland santisarna och sovit och suttit framför datorn och stirrat, vilket min man inte tycker är så kul. I går fick jag någon sorts akut värk i hela kroppen och jag kände att jag inte skulle klara av att rida, kunde inte använda händerna fullt ut och då är det inge kul. Jag la mig i soffan i stället och sov från sju till tio, inga svårigheter att somna sen heller. I och för sig ville jag inte lägga mig, hade för mycket för mig, men gick i säng i alla fall.

Mamma drog iväg till ö-vik för att hälsa på brorsan en sväng över helgen, så jag har lånat chaya som hundvakt. Det känns skönare att lämna dem ensamma när de är två, något slags sällskap har de väl av varandra. Sedan blir det ju bara några timmar, aldrg hela dagar vilket skulle kännas knepigt.

Ska jobba kväll ikväll och jag hoppas att det blir någorlunda lugnt, har ingen energi över till större kundgenomströmmning. Tänk om de visste hur det kunde vara ibland med stressen, gnället och allt sånt. Som tur är finns det många hundra fler trevliga människor än gnölisar.

Min äldsta ska praktisera på mitt jobb i tre veckor, hoppas hon kan få lite extratider att jobba. Pengar behövs alltid och speciellt nu när körkort ska tas, hugasligen vad jag bävar. Har gått en handledarkurs, men hur ska jag kunna lära ut till någon annan. Det där får min man sköta om från början tror jag, det blir bäst.

Nu måste jag försöka förbereda nåt till middagen, glömde ju ta hem mjölken som jag köpte igår så pannkaka blir det ju inte. Nåja alltid hittar jag nåt, ska bara fika först.

Tjingeling!

Energi?????

Nu står jag inför en jobbarhelg igen och det känns bara jobbigt värre. Har ändå varit ledig i fem dagar fram till i onsdags, fick dessutom överenergi vilket också är lite jobbigt för man vill göra så mycket i huvudet men kroppen orkar bara inte alls. Det känns bäst att bara sitta stilla och göra ingenting eller att pyssla med santisarna, inte så kul för familjen förståss. Men nu är det som det är och det är bara att acceptera det hela. Men ändå, efter fem dagars vila känns det bra och så jobbar man en och är tillbaka på ruta ett.

Annars känns allt bra och jag har haft mycket med santisarna, bytt och köpt en massa. Har till och med sålt på tradera och det är kul faktiskt, men mycket att tänka på. De frodas då i alla fall och det är ju huvudsaken.

Hade tänkt klippa hunden också, men jag gjorde bara huvudet lite lätt. Vet inte riktigt vad som hände där, ska tvätta honom en gång till och ta klippningen då. Det är ju inget större behov än, det var mest för att han skulle kunna se.

Nu har jag bara lite dammsugning och diskning och matlagning kvar innan jag ska iväg, det känns lite jobbigt men när jag väl är där går det bra. Fast fredagar är det väldigt mycket folk och man blir ensam efter 18.00, även om jag har en att ropa in till hjälp. Tiden går i alla fall fort då och det hinner inte bli tråkigt, bara man håller sig lugn och inte försöker hinna för mycket. Andas....inte stressa....

Nu ska jag fortsätta fixa iordning.

Tjingeling!

Ledig!!?

Idag är jag ledig....från jobbet alltså. Men här hemma tar det aldrig slut, speciellt när jag varit lite halvhängig och inte orkat med. Tvättstugan är ju som vanligt helt överfylld både på tvätt och det som ska vikas ihop, golvet belamrat med hundhår och mera som ska till tvätten..Ja ni hör. Därför startar jag morgonen med en paus.

Har haft mitt helgpass förra helgen och därför tog kroppen slut och jag sov från 19.00, men lyckades vakna för att se hell´s kitchen. Sedan var det sängen igen, glömde bort att ringa mamma för att höra hur det hade gått hos läkaren för två dagar sen. Fy på mig att glömma.

Men sen har det ju varit en del kul saker också, har bytt santisar med andra och lyckats lägga in 4 annonser på tradera. Måste bli av med lite plantor så att jag kan köpa nya, det är alltid kul.

Chaya har hälsat på för att vara hundvakt till våran hund, chaya är systerdotterns hund, eftersom mamma inte kunnat se efter mikko. Därav allt hundhår. men det får man ta.

Annars har det mest varit som vanligt och inga stora händelser har varit, kanske bra det för man hade kanske inte orkat det.

Nu ska jag bara invänta tvättmaskinen så ska jag handla lite mat för det ekar i kylskåpet.

Kanske jag ska brygga lite kaffe också.

Tjingeling!

En solig torsdagskväll....

Just nu sitter jag och väntar på mannen i huset, han är kraftigt försenad och det tycker jag inte om. Han kör ca 13 mil enkel väg till jobbet varje dag och man vet ju aldrig vad som kan hända.

I alla fall kände jag att det var dags med lite nytt, det har hänt en del saker. Först så åkte min mamma in på akuten och det är ju aldrig roligt, nu var vi ju lite misstänksamma på att det var hennes tarmfickor som sa ifrån. Det var det ju mycket riktigt också och hon fick komma hem efter några dagars undersökningar, och nu får vi se hur det går.

Nu har mannen kommit hem, han hade grejat med bilen efter jobbet.

Sedan har jag kämpat på i trädgården för att bli klar med grävningarna innan hösten och jag hann klart, nu är det bara att plantera till våren. Känner mig faktiskt ganska nöjd med sommarens "anläggningar" och kan knappt bärga mig till våren. Men nu kanske man orkar ta itu med hemmets inre regioner, de är lite eftersatta och måste gås igenom.

I övrigt har min kropp börjat protestera mot det kyligare vädret och alla väderomslag. Värken börjar att stegra sig och sätter sig oftast där man inte vill att den ska vara, fötterna t ex. Hade ju tänkt bli duktig på att vara ute och promenera, men det går ju inte när det känns som fötterna blöder. Ja men då kan man ju traska dagarna när man är ledig tänker man, men då är man i behov av att tanka kroppen med energi och behöver att vila ut. Gissa om det blir mycket gjort då...nä, förstår omgivningen till fullo....nä. Men det är bara att acceptera livets onda, för annars kan man ju aldrig ha kul och det vill man ju alltid ha. I det stora hela är jag nöjd ändå för jag kan ju i alla fall jobba än.

Nä nu är det snart idol, tror jag i alla fall, och då måste jag ha lite gott till.

Tjingeling!

I full galopp...

Nu har ridningen börjat igen och det märktes att man inte befunnit sig på hästryggen på ett tag. Vi skulle ställa oss upp i stigbyglarna och sedan stå kvar....medans hästen skrittade.... Gissa om man kände sig både fram och baktung, men sedan travade vi och då lossnade det lite. Det var skönt för kroppen och det blev som massage, med tanke på mitt pysslande med växthuset var det bra.

Den här veckan känns helt underbar att tänka på, jobbar bara tre dagar och lite kortare pass och det är toppen. Men nästa vecka ska jag jobba helgen och då blir det lite tuffare, men schemat är nytt och jag har inte testat det ännu, fast det verkar ok.

Idag har jag fått lite värk och det skyller jag på växthuset. Jag har fodrat det med bubbelplast och har satt fast det med häftapparat(bubbelplasten alltså), nu värker mina händer och ryggslutet är inte helt värkfritt heller. Men växthuset blev bra, om det nu funkar som jag tänk vet man ju aldrig. Ska ställa mig i duschen nu, dels för att värmen är så skön för det onda och dels luktar jag i och för sig gott, men min familj uppskattar inte stalldoft. Även om min man inte tycker att det är ekonomisk försvarbart med mina låååånga stunder i det blöta, jag njuter i alla fall.

Tjingeling!

glasögon för syns skull.....

I torsdags morse tog jag det lugnt, min man var hemma och han fick sköta om att få iväg barna till skolan. Jag trynade i sängen så länge jag kunde och tog extra mycket tid på mig för att göra mig i ordning. Så var då tidpunkten inne när jag skulle köra iväg men först skulle jag hämta glasögonen, gick från rum till rum och de fanns ingenstans. Vi letade båda två över en halvtimme och båda gick bet på att finna dem, jag hade ju i alla fall ursäkten att jag inte hade dem på mig i alla fall.

Jag har inte den sämsta synen, men har brytningsfel på båda ögonen. Det gör att ögonen inte samarbetar så bra när jag rör huvudet mycket, då dyker min migrän upp och jag förlorar synfältet. En annan sak som kan sätta igång migränen är vindrutetorkarna på bilen, gissa vilket väder det var....regn..........javisst.

I alla fall var jag tvungen att åka iväg till jobbet och när jag kom fram var jag lite lätt yr. Men så fick jag en idé och frågade om jag inte kunde få låna ett par av de läsglasögonen som vi säljer, det fick jag naturligtvis och utan det skulle jag nog varit tvungen att fara hem.

Men den stora frågan var vart de gått, för jag hade då inte lagt dem på nåt konstigt ställe. Ett alternativ var tvättmaskinen, jag hade slängt in jobbartröjan dit och de kunde ju ha följt med in. En skrattretande tanke, visst, men man ska ju gripa alla halmstrån. Därför ringdes det hem till mannen i mitt liv så att han hängde upp tvätten och kollade, men ingenting ramlade ur.

Ännu när jag kom hem var de borta och jag bad min äldsta dotter om hjälp, men pustar och suckar sa mig att det inte var så stor chans. Men jag hade ju daim i skåpet så när jag frestade min snasksugna dotter med det så var jakten igång. Det tog inte mer än fem minuter så undrade hon vart daimen var och kom med mina glasögon, undrade ju naturligtvis vart de låg. ......På mitt sängbord....suck.

Nåja, de kom fram till slut och hade inte fått fötter turligt nog, men lite pinsamt att jag inte sett dem på bordet bland alla mp3-sladdar, hörlurar och tidningar.

Nu ska jag kolla tv en stund, kanske dricka kaffe.

Tjingeling!

Inte ens tur med vädret

Första morgonen att vakna för att få iväg barn till skolan. Det gick bra att vakna men humöret blev ju inte på topp när man tittade ut....störtregn.....Det innebar att vår hund vägrade gå ut, men till sist var han paniktvungen. Istället för att som vanligt lyfta benet mot första bästa ställe och sedan raka spåret in (vanligt beteende i ett sådant här väder) såg han vilsen ut och drog iväg, blev lite fundersam. När han kom in såg jag att han behövde hm...tvätta stjärten....

När Frida åkt iväg la vi oss i sängen och myste till klockan 12.00, helt underbart länge. Behövdes efter förra veckans jobbande. Så upptäckte vi en stöld.....Till saken hör att vi har sålt importerad choklad på jobbet, en handgjord choklad som formats till olika saker t ex ostar, skruvar, bultar, verktyg i narurlig storlek mm. Vi i personalen hade fått ta för oss av sorter som datumet gått ut på och naturligtvis la jag vantarna på en låda med bilverktyg. I går kväll var det kvar en "skiftnyckel", men idag var den borta. Misstanken föll direkt på mikko, och vissa spår i vår fluffiga matta visade bevis för ätande av choklad på golvnivå. Detta var säkert 4:e gången han snattat choklad från rumsbordet på natten.

Hur som helst ville jag ju göra lite nytta denna lediga dag och bestämde mig för att baka bullar, vilket jag själv tycker att jag är en hejare på......tills i dag alltså. Allt började bra och degen blev perfekt, men sen glömde jag att fylla ena rullen med margarin, glömde strö på pärlsocker på en plåt, en tredje halvbrände jag och några på slutet hade fått jäsa för varmt. Det blev bara en plåt perfekta bullar av en omgång på fyra plåtar.

Beror detta misslyckande på att det säkert är ett år sedan jag bakade, att jag startade upp en ny blogg samtidigt eller bara högst tillfälligt. Nej, helt klart berodde det ju på att det hällregnade ute, kan inte vara annat.

Ska koncentrera mig på maten nu så att inte den blir förstörd.

Tjingeling!

Man blir äldre....

Nu har stenen satt sig i rörelse, min äldsta har anmält sig till körskolan eller rättare sagt har jag gjort det i dag. Min yngsta dejtar för fullt och jag känner hur åren liksom springer på mig, själv tycker jag ju att en ålder på 30 är relevant men men...Man måste nog se sanningen i vitögat och gilla läget. Det ska bli verkligt spännande att se hur det ska gå med körningen, troligtvis blir det pappan i familjen som sköter det mesta. Det är något som vår dotter inte känner för egentligen för det kan bli lite hm...hetsigt från båda hållen om det inte blir bra. Själv träder jag nog in som bisittare mot slutet av inlärningen för jag kan nog inte känna mig bekväm annars.

Ska jobba kvällen igen och känner mig väl inte så peppad faktiskt, men det blir bättre när man väl är där. Just nu håller jag på med middagen och det är snart bara såsen kvar att göra. Borde hinna kamma vår hundgäst chaya, hon tappar hår så in i bomben, vi brukar säga att vi får tofflor runt fötterna mellan sängen och köket på morgonen. Tur att fällningen inte är hela året och att mikko inte fäller hår.

Vädret är lite gråmulet just nu, men i morse var det riktigt soligt och varmt. Typiskt att man var tvungen in till stan för att hämta en ny motor till torkskåpet, litar inte längre på att man kan hänga tvätt ute. På tal om tvätt borde jag nog slänga in lite i maskinen, bara så vi kan testa den nya motorn.

Vi hörs.

Tjingeling!

Sirenerna ljuder

När jag jobbade kväll i vecan som var kände jag att det skulle vara skönt med en lugn kväll med lagomt många kunder. Jobbar i förbutiken till en ica-butik där man ska kunna det mesta om butiken, post och spel, sedan är det en sak till som är viktig upptäckte jag denna kväll......

Jag låg bra till med mina bestyr denna kväll och hade hunnit en del städning när det började att larma och efter en stund kom en automatisk röst i högtalaren som sa att lokalen skulle utrymmas. Detta upprepas hela tiden och känns lite jobbigt, i alla fall kom kunderna ut och stod som en liten flock djur och tittade in. Innanför dörrarna kunde dessa kunder se fem irrande människor som rusade fram och tillbaka som fån. Alla utom den personen som skulle ha full koll hade gått övning, detta innebar att grunden försvann från brandförsvaret. Brandkåren dök upp och vi började kolla upp läget, det var kundtoan som var orsaken. Någon hade täppt till handfatet och kört varmvattnet på full fart, vilket flöt ut på golvet utanför när dörren öppnades. Det var fuktigt och varmt som i en bastu vilket gav ånga som gav utslag på larmet.

Vi öppnade dörrarna igen och släppte in de tappra kunderna igen, det kunde ju ha varit en något lugnare kväll i alla fall.

Tjingeling!

Värmen har kommit

Idag har det verkligen varit en tjurig dag. Mina axlar och speciellt den högra med tillhörande arm gjorde som ont som skrutt. Visserligen började det direkt efter semestern men idag blev det verkligen illa. Men jag orkar inte börja gnälla om det nu.

Värmen har ju kommit idag, hoppas den stannar så länge som de säger så att jag hinner njuta innan jag ska jobba i helgen. Skönt att vara ledig i morgon faktiskt, då ska jag bara njuta med trädgården och hundarna (vi är hundvakter igen). Chaya är en återkommande gäst och det får hon så gärna, det är så kul att kolla in vad de gör. Värre än småbarn på att behöva lekhjälp, de kan inte hitta på nåt själv. Fast nu har mikko lärt sig att stjäla tennisbollen av henne och då försöker hon jaga ifatt, ganska kul att titta på faktiskt.


Kaprifolen har börjat att blomma nu, de är så vackra att se på och de doftar så
gott


Mikko tycker det är skönt att vila i skuggan på bron, sen är det ju en bra utkiksplats också. Man vet ju aldrig om det kommer nån kisse elle så.......






Men nu ska jag kika på tv en sväng
innan jag går i säng

Tjingeling!

Bättre sent än aldrig

Nu har jag verkligen varit dålig på att blogga, men man vill ju vara ute i trädgården så fort det går. Nu har jag lyckats åstadkomma en ny rabatt igen, även om jag började med den i fjol.

Nu ska jag inte skriva om trädgården, det har jag i en annan blogg. Ska börja jobba efter semester idag, det känns lite nervöst och knepigt. Jag har ju försökt att vila och att inte stressa , men sanningen är att jag alltid vill ha nåt att göra och då blir jag stressad när jag inte hinner det JAG tänkt. Kroppen brukar säga ifrån och då är det bara ryggläge som gäller och det är inge kul. Sedan vet jag inte hur mina axlar kommer att funka i framtiden, det känns inge bra alls.

När jag var på utvärderingen nu innan i julas så frågade sjukgymnasten om jag hade problem att klä mig själv, då undrade jag vad det var för fråga men nu kan jag förstå den. Vissa rörelser gör förtvivlat ont och jag försöker utarbeta andra sätt att göra saker på, men att ta av sig en tröja kan man bara göra på ett sätt.

Det här gör mig lite rädd, hur kommer min framtid att bli? Hur länge klarar jag att jobba halvtid ens. För hur det än är så utan något att göra blir allt trist, sommaren går väl an, men..... Fast om man kommer till den punkten är man nog beredd, kan man inte så kan man inte.

Hoppas nu bara att min mjöliga hjärna är med mig ikväll så att jag inte glömmer allt jag ska göra, blir nog kul med jobbet ändå och att träffa alla där. Men detta har varit den skönaste semestern på länge. Ska åter komma med berättelser från turkiet, får ta det någon regnig dag.

Ska fika nu.

Tjingeling!

.......la internetvirus

Nu har midsommarhelgen varit och allt är lugnt, förutom mina nerver. Hade virus i min dator och visserligen fick jag lite bättre men jag kommer inte in på mina bloggsidor. Turligt nog har jag msn explorer och där funkar det och man kan gå in från andra datorer, men det blev nog något under virusrensningen..........

Annars har vi bara ätit och haft det bra i helgen, mamma hälsade på och verans hund så full rulle. På midsommarafton ändrade vi på mattraditionen och satsade i stället på surströmming, helt sagoligt gott. Sedan pyttsade vi ut det traditionella under de andra dagarna.

Tyvärr har det ju regnat och även några små åskknallar har vi hört, men det blir väl bättre sen, vädret betyder ju inte allt.Har en del små saker att ta itu med under de närmaste dagarna, vilken ordning vet jag inte och inte är de viktiga.

Kanske man bara ska slappa.....har ju faktiskt semester....


Ska hämta kaffe.

Tjingeling!

Resan till Turkiet

Nu har jag lite energi över till att skriva ner några rader om vår resa till Turkiet, kan hända att det blir flera kapitel i historen eftersom jag kan det här med att brodera ut lite för mycket.

Först vill jag bara berätta att jag känner mig färdig så här dagen innan midsommarafton..på alla sätt och vis. En hel massa har blivit gjort både "vanlig" tårta och smörgåstårta, den vanliga var lite originell. Man gjorde en browniesmet med krossad daim i, gräddade och lät svalna, hällde sedan över hemgjord jordgubbsfromage. Smeten blev jättegod så den går nog att äta.

Min mamma ska komma i morgon och ska sova över och när vi funderade på vad vi skulle laga för middag i morgon så fick vi en idé, surströmming....ymmie..... Det ska bli så gott för nu var det länge sedan. Under resten av helgen blir det lite sill och lite lax mm.

Nåja, åter till resan.

Vi klev upp tidigt på morgonen för att lämna hunden hos mamma, vilket kändes lite kymigt men vi skulle ju snart komma tillbaka och mamma skulle ju bo hos oss sedan. I alla fall kom vi till flygplatsen och checkade in, satte oss sedan för att vänta i vanlig ordning. Planet körde fram och alla traskade iväg till planet som snälla små lamm, lagomt uppspelta.

På planet lärde vi känna ett annat par, min man satt bredvid dem så det blev ju naturligt eftersom han är väldigt social. Starten gick bra och när vi väl var igång uppe i luften släppte värsta skräcken, sedan slank det ner lite öl mm vid första serveringen. När maten kom så hade man ju inga högre förväntningar på kvalitén och den såg onekligen konstig ut, berodde kanske på att den var av turkisk härkomst. Men jag var hungrig så jag försökte i alla fall äta lite grann, den yngsta ville inte ha ett smack men vi andra åt lite i alla fall. Efterrätten var någon konstig socker/gelégrej, usch vad äckligt sade vi godisälskande flickor.

Allt frid och fröjd tills...... Min vana trogen var jag ju tvungen att spilla ut ölet i mitt knä, stolen var klädd i skinnliknande material och det som inte sögs upp i knät rann vidare.....ni förstår att det inte var så bekvämt. Turligt nog hade min man packat ner en massa servetter som jag kunde använda för ingen kom vid mitt frenetiskt plingande, de höll på att sälja taxfree. Det var bara att bita ihop för snart var vi framme....sol....värme....buss i två timmar, med ett litet stopp under resan.

Det gick ganska bra att åka bussen och snart var vi framme i Alanya, någon man beundrade var chauffören som klarade att köra i alla trånga korsningar och gator. Den stannade med jämna mellanrum för att lasta av resenärer och vi började bli oroliga, alla hotell låg vägg i vägg med varann och vanliga bostadshus, hur skulle vårat vara. Det visade sig att det låg för sig själv och vi fick toppenrum med utsikt över poolområdet, det enda minus var att flickorna fick sitt rum en våning under men det funkade bra ändå. Vi hann fram innan det var dags för middag och den längtade vi efter väldigt mycket.

Forsättning följer... måste sova nu.

Tjingeling!

Resfebera?

I dag är det tisdag och på torsdag flyger vi till Turkiet, skräckblandad förtjusning. Det här med att flyga är ju inte riktigt kul tycker jag, man känner sig lite utlämmnad men jag försöker att inte tänka så mycket på det. Tyvärr medför det att jag ligger lite efter med planeringen, packa har jag inte ens börjat med. I går tog maken ner väskorna från vinden och torkade ur dem, de har några år på nacken. Förra året köpte jag en till min äldsta för hon skulle på språkresa i tre veckor, den var enormt stor och totalt oanvändbar. Hon var duktig som klarade av den, även om den har hjul.

Tvätten blir nog klar i dag, har till och med lyckats få med det mesta från döttrarnas rum, städningen hinner jag kanske färdigt i morgon. Det är skönt att komma hem till ett rent hus, fast mamma ska ju vara här och vara hundvakt. Vi kom fram till att det skulle vara en bra lösning för alla.

Det är sista gången hos sjukgymnasten och det känns faktiskt skönt, fast jag tycker det har varit jättebra. Det är bara det att min hjärna och kropp tycker att jag inte ska ha någonting inplanerat och nu var det ju både ridning och bkk dagarna efter varann. Tror inte jag ska gå någon mera sväng.

Min trädgård börjar att kännas klar snart, bara gullstavarna som skulle behövt lite mera jord, sen har jag glömt att skola om rudbeckian som jag ska försöka göra i dag. Skötte om alla mina santisar i går så att de ska klara en vecka utan ansning. Hunden är klippt och tvättad så nu är det bara att packa kvar, det borde jag hinna på onsdag natt.

Nu måste jag hänga tvätt.

Tjingeling!

Att blogga eller inte blogga...........

Nu har jag verkligen legat på latsidan när det gäller bloggningen, men jag kan ju kanske skylla på att jag haft min jobbigaste vecka. Har bara varit ledig i fredags och det tar på faktiskt, sov hela eftermiddagen i går.

För att börja i början av veckan så hade vi ett kassamöte på jobbet, det gick väl som vanligt men så fick vi veta vilka som ska sluta av olika anledningar. Bland annat ska kassa/spelchefen sluta och mitt hjärta gråter, hon har varit en av dem som vetat hur jag haft det med värken. Men jag unnar henne verkligen ett nytt jobb i en annan stad och världen är ju inte så stor ändå, hoppas bara att den som kommer efter klarar trycket. Hon har gått ut gymnasiet förra året och jobbat ett tag hos oss, till saken hör att det är hennes familj som är handlare. Det går nog bra med lite hjälp från oss andra, vi har klarat annat förr.

Så var det schlagerfestivalen... för vilka....östländerna så klart. Jag tror att våra chanser att vinna detta spektakel är minimala så länge alla röstar som de gör. Perelli var verkligen värd högre placering än hon fick, låten är inte alls dålig. Nu tror jag faktiskt att jag inte kommer att titta i framtiden, känns som ingen idé alls.

Så var det morsdag i går. Jag jobbade tidig morgon och var ganska så trött, men det gick bra ändå och dagen tog slut vid ett-tiden. Sedan for jag till mamma där min man väntade och vi fikade kaffe och tårta, efter ett tag så skulle vi glo på tv´n. Vad händer då, jo vi somnar allihopa, ett trevligt sätt när man hälsar på. Min man hade köpt en stor, fin kruka med ett blomsterarrangemang (bild kommer). Annars var det en lugn dag med middag ute på altanen, verkligen mysigt även om det var lite kyligt. I år har vi lagt ut mattor och det blev ännu mysigare.

Just nu sitter jag och väntar på veran, ska ha hand om hennes hund några dagar vilket ska bli kul för oss (speciellt för mikko).

Nu ska jag dricka färdigt mitt kaffe.

Tjingeling!

planera är bra!

Jag är ju inte så mycket för att planera egentligen, det var ju det här med att göra imorgon det man skulle ha gjort idag filosofin. Den filosofin har visst min yngsta ärvt, hon ska på klassresa imorgon och har inte gjort ett dugg. Kom hem efter ridningen vid niotiden och satte mig framför tv´n för att slappa en stund, nu vid tiotiden har jag just smetat in hennes hår med nån färg, hoppas det blir bra nu bara. Tror någon att nåt är packat, nix, men datorn har jobbat hårt måste jag säga. Men hon syr säkert ihop tiden och hinner allt ändå, jag får ju inte hjälpa henne heller. Det jag skulle ha packat skulle nog inte ha dugt.

Måste berätta om min man´s middag i söndags. Hade köpt flintastek som vi skulle ha till grillning, men vädret tillät ju inte det förståss. Jag somnade i soffan och blev väckt av att maten var färdig, men förvånad blev jag för det var fläskkotletter på bordet. Jag tog för givet att han ångrat sig men det kom fram att han gjort en miss. Han hade använt två stekpannor och hällt i olja i en, men tog fel till den andra och använde yes diskmedel. Ingen hit tyckte hans smaklökar så flintasteken åkte i soporna, men kotletter är gott också.

Annars har det varit lugnt under söndagen, vi tog en liten shopping min man och jag. Den tog ungefär 30 min på ett utförsäljningsställe men vi gjorde lite fynd, lim,lim och slickepottar.

Nu måste jag kolla hur håret blir på min yngsta.

Tjingeling!

tröst shopping

Imorse vaknade jag vid nio-tiden av min man, inget ovanligt i och för sig men denna morgon låg jag i soffan. Ännu en av de berömda soffnätterna som min kropp verkar behöva för återuppladdning, vissa kvällar finns inget annat alternativ än att sova. Det var bara synd att det tajmade med en köldknäpp, ingen hade satt på värmen i mitt lilla växthus. Försiktigt gick jag för att kolla, men de flesta hade klarat sig. Bara tagetes som inte stått pall.

Nåja, efter lite frukost med kaffe var det dags för dagens prövning. För det första att få upp flickorna och sedan att genomleva en shoppingdag med dem. Vi behöver lite nytt till turkiet-resan och lite annat. De kom sig upp och vi kom iväg till stan utan att diskutera allt för mycket.

Som tur var hittade vi det mesta på Maxi och sedan på HM, så det blev inte så mycket springande men less blev man. Jag hittade inte så mycket i sommarväg, men barnen blev då nöjda och det är huvudsaken. Har en tanke om att handla en del nere i Turkiet, hoppas bara man hittar nåt där.

Nu blir det lite fika.

Tjingeling!

snö!!! Värkligen inge kul

I dag har det kommit lite snö och varit kallt och besvärligt, det har känts och varit "värkeligen". På jobbet har de nästan börjat se mig som en levande barometer, så fort jag får mer värk än vanligt säger jag att det blir annat väder. I de allra flesta fallen stämmer det ganska väl.

Denna vecka har jag haft en energivecka, början i alla fall, orken börjar att avta nu. Jag blir lite sur att den inte kan räcka till för allt man behöver och vill göra, bara till alla dessa tråkiga måsten. Men man kan väl inte ha kul alla dagar, eller hur?!

I går hade vi en äldre vimsig tant på jobbet som traskade runt i affären i timmar, till slut hittade en som jobbar i charken den lilla gumman ute på lagret. Rullatorn som hon styrde framför sig hade kilat fast i några banankartonger, var inte säker på vart hon var men ville gärna ha hjälp med att beställa färdtjänst. Det gjorde vi. Det är nog inte lätt att bli gammal och virrig, i och för sig är jag ju virrig redan så man kanske ska vara lågmäld om detta.

Nu är det bara i morgon kvar att jobba och sedan är det helg, ledig. Fast jag ska ju följa flickorna att handla inför vår turkietresa, även om jag tycker att vi ska handla mera där än här hemma. Inte för att jag vet hur det är prismässigt där, men utifall att det är billigt. Badkläder måste vi alla ha i alla fall, några t-shirts sedan behöver inte jag nåt mera.

Min man tror inte att jag klarar att packa lite, men jag ska nog visa.

Nej, nu är det kafferast.

Tjingeling!

Vart tog tiden vägen

Nu har jag inte skrivit på länge, men det har varit lite mycket runtomkring. Fredagen ängnades åt en av mina blomrabatter och då stannar tiden, min man kom ut till sist och undrade vad jag gjorde. Pysslar lite var svaret han fick, en timme senare kom jag in men bra blev det faktiskt.

Sedan jobbade jag helgen och var jättetrött och ville bara sova och på söndagkväll kom min man med beslutet att åka till turkiet, han fyller x antal jämmna år och vill då inte vara hemma. Han tror han kommer undan uppvaktningen, men då bedrar han sig. Min familj kommer senare, det vet jag.

Detta innebar att alla utom den äldsta måste söka pass. Tog med mig den yngsta till polisstationen för detta, med stor tur hann vi in just innan de skulle stänga. Fler än vi hade samma ärende och vi fick sitta och vänta ca 50 minuter, min yngsta var inte glad över detta och tyckte att vi skulle gå. Men inte gör jag så utan vi väntade.

Äntligen var det vår tur och jag sa vårt ärende.
- Har du med dig blanketten där den andre vårdnadshavaren ger sitt samtycket? var första frågan.

Hakan ramlade ner till fotknölarna kändes det som, tyvärr hade jag ju inte det var jag tvungen att erkänna. Det blev så att jag fixade mitt pass och får följa den yngsta en annan gång, känns surt. Man har ju inte hur mycket tid som helst att laborera med, det måste ju funka för båda.

Sedan detta med fotot, jag blir aldrig bra på kort. Hur någon kan se att detta är jag ska bli interessant, men mitt första körkort funkade ju i och för sig. Min uppkörningslärare såg inte att det var jag när han skulle lämmna ut det till mig,fniss. Namnteckningen blev inte heller särskilt lik den jag brukar ha,jätteful. Men det är ju ingen kändis som ska titta.

Vi ska nu åka till Alanya och jag hoppas det går bra, lite flygskraj är jag ju. Får inta lite dämpande medel, kanske en stor stark. Har redan resfeber och börjar packa i tankarna redan.

Vi blev i alla fall klara till sist, det var precis det vi var. Detta var första gången jag var sist.

Tjingeling!

Värsta dagen den 29/4

Vissa dagar borde man ligga kvar i sängen och njuta av sömnens sötma, men dessa dagar är sådana man måste iväg.

I går skulle jag vara på min BKB-kurs vid 10.00, men först måste jag lämna min vovve hos mamma.Vi bor ca 2.5 mil från min mor och därifrån till sjukgymnasten är det väl ca 1 mil.

På kursen koncentrerade vi oss på oss själva och lärde oss hur man ska lyssna på sin kropp´s signaler, denna dag var det bortkastat i alla fall för stressigare dag kan jag leta efter.

Nåja, efter detta skulle jag hämta min äldsta för att skjutsa henne till mitt jobb där hon skulle börja träna i kassan, men vad hände. Jag hade glömt hennes jobbarkläder, detta innebar en resa hem för att hämta dessa. En lång väg kändes det som, men lämnade henne på jobbet och hämtade hunden en timme försenad. Skulle då skynda mig hem för att laga middag, själv skulle jag börja jobba fem på kvällen, vad händer. Bilen börjar att tokvarva inne i stan, fick skämmas och utanför stan var det bara att stanna.

Ringde veran som kom och hämtade mig och skjutsade mig hem till henne, där fick jag låna en bil. Kruxet var bara att hon bor i totalt andra änden av stan så det kostade kanske 45 minuter. Nåja, jag kom mig äntligen hem och började med maten i all hast, då ringde min yngsta. Hon fick inte igång mopeden och befann sig på skolan. Fick stänga av plattorna och dra iväg till sta´n igen en massa mil, typiskt nog så hade mopeden startat just när jag kom dit. Tankade så att jag kunde komma hem, hem klä om inför jobbet och slutföra maten (mycket mör Kyckling).

Kom fram till jobbet och kom då på att jag inte hunnit äta något på hela dagen, köpte en grillkorv och slängde i mig den i all hast. Sen var det bara att jobba i godan ro, det fanns bara ett problem till, min man.

Efter flera försök att kontakta honom för att berätta om att vår bil var ute på drift glömde jag helt bort att han borde veta. Dessutom antog jag att våra barn skulle berätta, men icke. Trött och slutkörd kom jag hem och helt appropå nämnde bilen, då upptäckte jag att han inte visste. Detta innebär lite högljutt skrikande och skällande, men vi for i alla fall och skulle hämta hem bilen. Då min man startade den så puttrade bilen så förnöjt och vi kunde köra hemåt, äntligen. Det är tur att min man´s humör är väldigt bra på så sätt att det går fort över.

Äntligen hemma, äntligen sova, äntligen slippa stressa mera denna dag.

Tjingeling!

Ridning m m

Ännu en helg har seglat förbi, fattar inte vart de tar vägen. Men jag har ändå varit ganska effektiv i helgen efter min sega fredag. Allt på min lista är nu klart och klappat, det värsta är ju att jag ser en ny lista segla fram ur dimman. Men den tar vi en annan dag.

Har ridit ikväll och det gick riktigt bra, klarade t o m av en skänkelvikning utan vidare. Det kan jag inte förklara vad det är, fattar knappt själv, men hästen ska gå halft sidledes framåt, enkelt uttryckt. Det är så skönt att rida för man rör på sig på rätt sätt, gör man inte det blir man påmind och det är bra. Men man måste hålla tungan rätt i munnen, styra hästen, ge rätt hjälper och andas. Detta bör man göra samtidigt annars vet man aldrig var man hamnar. Även om man nu är kvinna och kan göra några saker samtidigt så är det inte lätt att blanda in både kroppen och hjärnan i de olika delarna. För man kan ibland inte låta bli att tänka på tvätten därhemma mitt i allt.

Tittade ut över min trädgård i morse när jag satte mig på altanen, lyssnande på fågelsång. Fågelsången är ju mysigt så här på våren, den bådar om ljusare tider. Men den stackars trädgården står i sin trasiga vinteroverall och vill ha hjälp att klä om. Det ska jag med glädje hjälpa till med, man blir rikligt belönad när man kan sitta i sin stolshängmatta på bron och titta ut över planteringarna. I år ska jag inte göra någon ny rabatt, bara färdigställa den jag började på i fjol och förbättra den äldre delen av den jag redan har.

Trädgården blir aldrig en belastning för den har tid att vänta ett bra tag på saker som ska göras.

Nu ska jag nog fika lite.

TJingeling!

I dag, eller kanske i morgon?

Nu är jag verkligen inne i ett stim av känslan "göra det sen". Som ett exempel har jag omskolningen av mina plantor, (ja, jag vet att jag är tjatig..)det var ett helgprojekt. Har jag gjort något?... Nejdå, allt annat så nu har jag bara i morgon på mig för söndag är jag upptagen och sen jobbar jag hemskt mycket i veckan. Vad jag gjort i dag?....

Först upp 06.15 för att få iväg den yngsta till skolan, sen iväg till stan strax efter för att skjutsa mamma till vårdcentralen, satt och surrade med henne en stund och drack kaffe. Sedan den roliga mathandlingen inför helgen, turligt nog hade jag med mig en lista i alla fall. Sedan fick jag komma mig hem där jag hade tänkt följande:

* Bada hunden, den ska vara vit men är mera åt det mörkgråa hållet.

* Hänga upp tvätten jag tvättade igår.

* Omskola plantorna klart.

* Laga middag, det hjälptes vi åt med faktiskt. Grillade.

Det är säkert en del som jag glömt, men då var det väl ingenting viktigt i alla fall. Men vad hände, jag såg soffan i ett töcken och landade i den och då var jag ohjälpligt fast i sömnens värld. Vaknade i tid till middagen i alla fall och hann faktiskt vara ute i det vackra vädret vi haft i dag.

Nu borde jag ju beta av lite saker i morgon, men de blir säkert uppskjutna igen och varför blir det så här. Antagligen för att min kropp inte orkar med riktigt som den ska just nu och att jag driver på mig själv för mycket. Man får väl ta en "tänka på sig själv stund" i morgon, just ja, kanske ska ta det ikväll så det inte blir en "göra i morgon sak" också.

Ska kanske bada hunden nu när han ska in, han är ju inte så stor så kanske.....

Tjingeling!

Tuggummisegt

I dag har det verkligen varit en seg dag, jättetrött, ont överallt och totalt ofokuserad. Men jag anar två stora bovar, bovar som jag tycker så mycket om nämligen ridningen och sjukgymnastiken.

Jag är oftast ledig måndagar och då är det ridning ca 10 veckor höst o vår, det går någorlunda att orka med, men nu har jag en till grej. På Tisdagar går jag i en grupp som ska lära sig basalkroppskännedom (bkk), det är en häftig grej att hålla på med. Tyvärr blir det lite väl mycket att hålla på med båda sakerna på samma gång så jag blir bara tröttare och tröttare, men det är ju så kul.

Bkk går ut på att man ska lära känna sig själv och sina gränser, att hushålla med sina resurser och att tänka på sig själv för en gångs skull. Lite svårt att förklara. När jag var på smärtrehab fick vi göra detta som en del i programmet och där sa en tjej så här:

- Man kan inte svara när folk frågar vad vi gör, det skulle bara sluta med att andra tror att vi är med i nån sekt *s*.

Nåja, bara jag nu har vett att lägga mig i tid och inte sitta framför datorn eller dumburken så kanske jag klarar nästa dag också. Fånigt egentligen för jag jobbar bara fem timmar i morgon, men å andra sidan så känns de som 8 timmar.

Får nu hoppas att jag inte är så himla morgonstel imorgon för då kan jag kanske orka kliva upp när flickorna far till skolan. Min syster har troligen Psoriasis artrit och gu vet om det är det jag har, men det bryr jag mig inte om nu.

Dags att göra som hunden och nanna en stund, ska bara dricka upp kaffet först.

Tjingeling!

Äntligen

Jag säger det precis som gert fylking sagt högt och tydligt, äntligen!!! Äntligen har man fått se sol två hela dagar och det håller visst i sig över helgen, och då är jag ledig turligt nog. Den snö som stormade ner förra veckan har nu smält i rask takt dessa dagar och det känns så skönt, sinnena lever upp till 100 %. Tyvärr följer nu inte kroppen med i svängarna och värken ger ju inte med sig, men att bara vara glad och lycklig trots den, det ger ännu mera glädje.

Man kan ju inte bara se allt det negativa som det för med sig för då blir det bara sämre kanske, prova saker man kanske inte är säker på att klara. Gör man det så är det ju bra, om inte so what!

I dag har jag haft en trött dag, tårarna har sprutat ut ur ögonen och munnen har varit på vid gavel vid gäspningarna. Men dagen tog slut och soffan blev ett stort mål, där låg jag en stund och tog igen mig. Som tur var så hade min äldsta lagat middag så det behövde jag inte tänka på i alla fall.

Nu ikväll hade jag tänkt se lite på tv, men bara repriser på mina favoriter sänds. Lite surt men då kan jag ju sitta och blogga i stället, vattna mina "odlingar" och kanske gå i säng tidigt. Måste upp tidigt trots att jag är ledig, ska på utvecklingssamtal med min äldsta.

Nåja man ska ju fånga dagen, eller hur.

Tjingeling

April=tö och vår = falskt

Här sitter man snart insnöad igen. Det var länge sedan det var så här mycket snö vid den här tiden, jag har en måttstock att gå efter och det är ridbanan. Jag rider vår och höst och senaste åren har snön bara legat i det skuggiga partiet när vi börjat våren, detta innebär nu en massa kläder och annat bök, men det gör inget bara man får rida. Det är en perfekt rehab och speciellt om man får lära sig NH, natrual horsemannaship. Det innebär att man lär sig rida på hästens villkor och med respekt för deras språk, hörs kanske högtravande *s* men är ganska

Eftersom man måste använda sig av alla sina sinnen och hålla en stor fokus på sig själv så kan man träna sitt medvetande om sin själ och kropp. Och hästar är kräsna lärare, gör du inte rätt så går de absolut inte din väg, men lyder dig till fullo om du gör som du ska. Allt går mycket lättare om man är ett med hästen och att man finner ett inre lugn, det känner hästen och följer dig lättare. Hur man på det här sättet kommunicerar med hästen går inte att förklar i en blogg, men googla gärna. Min ridlärare försöker också att lära oss elever att andas, vilket man helt glömmer när man ska tänka på tre andra saker att göra samtidigt.

I morgon är det dags för ridpremiären och det känns kul, bara det nu kunde lägga av att snöa nu.

Tjingeling!

Floden som översvämmar mitt hem

I går var jag bara tvungen att börja ta itu med mitt hatobjekt nr:1, tvätten. Den breder ut sig och blir bara större och större, man kan inte fatta vart alla kläder kommer ifrån. Inte är de mina och inte min mans heller, ok för att arbetskläderna ligger där i högen, annat kan man ju inte begära . Men var kommer denna floda av smutsigt tyg, detta måste utredas.

Om man följer spåren bakåt kan man finna en grogrund inne på toaletten, där kan det ligga högvis med kläder. Min yngsta dotter tycker att de passar bra där på golvet i en stor hög, måste också erkänna att något kan vara mitt också men då bara av en slump. Det som är besvärligt är alla dessa högar som ligger överallt, i den yngstas rum finns knappt någon ledig golvyta kvar. Inte heller den äldsta har tvätt någon annanstans än på golvet.

Detta leder till ett väldigt stort problem nämligen följande:

Man har en ledig dag och känner i hela kroppen att tvätten måste klaras av för att inte mögla. Hela dagen ägnas åt att tvätta, vika, hänga, bära ut kläder och man börjar äntligen se golvet i tvättstugan. Förnöjsamt börjar man gå ner i varv och ser sig själv vilandes i den sköna soffan. Men då kommer chocken, den yngsta har plockat upp sin tvätt från sitt rum och man befinner sig på ruta ett igen. Soffan försvinner som en hägring och man börjar misstänksamt röra i högen. Visst låg den tröjan i tvättmaskinen i går och de byxorna är nog tvättade tre gånger denna vecka, hm. För att riktigt trycka ner sina gamla föräldrar kommer även den äldre med sin hög, aldrig blir det riktigt tomt.

Sedan orkar inte min kropp med allt hängande och vikande så det kan ju också vara en orsak så god som någon. Mannen i mitt liv pendlar ca 20 mil om dan så han är ju lite trött också.

Hur det gick med tvätten i går? Jo bra, sköljmedlet tog slut och mjuka kläder vill man ju ha så det blir nog tvätt en annan dag.

Tjingeling!

Historien fortsätter

När man blir sjuk vill man ju gärna veta vad som är fel och få en diagnos, dels för sin egen skull men också inför alla andra. Arbetgivare, försäkrings-
kassan, släkt och vänner vill alla veta vad som är orsaken till ens problem och svårigheter, men orsaken kan vara svår att få fram.

Första hindret är du själv.

Att fatta att man är sjuk när symptomen inte gör dig direkt sängliggande kanske, eller när man tänker att man är oumbärlig på jobbet och ingen annan kan göra jobbet lika bra. Allting handlar om att ge efter och inse sina begränsningar vad de än må vara, den processen kan ta några år, det vet jag. Tiden kommer till slut när man måste söka hjälp och då kommer:

Andra hindret är sjukvården.

För det första måste du få en tid och hoppas att få den inom en snar framtid. Sedan är det bara att hoppas att man får en bra läkare och som finns kvar inom vårdcentralens väggar ett tag. Imitt fall hade jag flera olika läkare från början och när jag fick en stadigvarande var han inte klok. Jag kom med flera förslag som kanske skulle göra mitt liv lättare, men icke. Visst fick jag alla remisser jag behövde under resans gång, men när läkaren sa att om jag gick ut på promenader, gick ner i vikt då skulle jag bli bra i huvudet. Några av de läkare jag mött har ansett att det hela är psykosomatiskt och att jag bara inbillar mig. Efter detta möte bytte jag läkare och fick en helt underbar sådan, efter ca6 år började jag få förståelse och hjälp. Fick gå ett program på smärtrehab och det fick mig att inse vissa saker och bli medveten på ett annat sätt.

Istället för att stuva undan smärtan bör man släppa fram den och låta kroppen lyssna på signalerna den får. Annars kanske man överanstränger sitt ömma område och får ännu mera ont. Ett exempel är att istället för att dammsuga hela huset kan man avbryta och fika lite, eller göra någon annan syssla. Att lägga upp livet på ett annat sätt än man är van, det är inte lätt. Jag var en helt annan person än den jag trodde att jag var och resan genom programet var inte lätt men lärorikt.

Tredje hindret är omgivningen.

Att försöka förklara för arbetsgivare, arbetskompisar familj och vänner hur man har det kan vara trixigt, speciellt om man inte har någon diagnos. De tycker att man ser så frisk och fräsch ut och kan inte se det man känner, och hur skulle de kunna göra det i och för sig. Det är lättare att förstå en influensasjuk människa som har 41 grader i feber än någon som har ont i hela kroppen och låtsas som ingenting. Missförståelse kan ge upphov till misströstan och kan spä på ev deppighet. Om man då kan säga att man har t ex reumatism så blir det enklare.

Fjärde hindret är försäkringskassan.

Där kan jag i mitt eget fall inte klaga på förståelse och att jag aldrig blivit nekad de olika ersättningarna. Vad jag haft problem med är handläggningstider och att aldrig ha en enda handläggare. En gång blev jag kontaktad av den jag hade då och det var bra, alltid enklare att förklara situationen muntligt. Men man behöver ju bara öppna tidningarna för att läsa om alla konstiga beslut som blir tagna inom försäkringskassan.

Jag har ännu inte fått någon diagnos, so what!

Tjao alla sjuka!

Historiens början

I dag har jag inte varit i någon större energigrad,min värk har gjort det svårt att orka.

Men för att börja från början med min historia, har inte bestämt mig för den korta eller långa versionen än. Ok vi tar nåt mittemellan.

Allt började nog att uppenbara sig när min kropp inte orkade vara duktig och bäst i allt jämnt, det tog på krafterna och att dessutom jobba mer än heltid för det mesta gjorde inte saken bättre. Men detta fattade ju inte hjärnan utan fortsatte att tycka, fast ett obevakat ögonblick tog den inre spärren kontrollen. Då brast allt och näsan stod i klinch mot den beryktade väggen, men kraften var turligt nog inte tillräcklig för att gå igenom men en skrapa blev det.

Hjärnan fattade ingenting och slog ifrån sig och la allt skit på kroppen, som inte var på humör. Ok, tänkte kroppen, är det så du vill ha det så... Jag har nog något i bakfickan som jag kan plocka fram, jag vill inte kämpa mera.

Hjärnan blev alldeles ställd när det började göra ont både här och där i kroppen.Detta hade funnits i systemet ett tag och nu när ingenting fungerade i samarbetet så kunde det dyka upp sakta men säkert. Det djupa inre visste inte hur detta skulle hanteras och ju mer ont det blev och ju mer det spred sig i kroppen blev "Det inre" deprimerad. Sedan blev det ännu mera värk som gjorde det inre ännu mera ledsen, så föddes den onda Spiralen. Den som gör att det ena gör det andra värre och sedan det ena igen osv.

Därför blev det en helhet av tre delar, oro/ångest, stress (yttre o inre) och en latent liggande värk. Det här har jag nu levat med i ca åtta år nu och kommer att få göra det resten av livet. Så nu är det upp till mig att göra det bästa av situationen, för att läga sig ner och ge upp är det sämsta man kan göra.

För sju år sedan började jag rida och lärde känna ridläraren personligen, fick då möjligheten att vara där någon dag i veckan. Då mockade jag lite skit, snackade en massa och hade kul, detta var en mycket bra medicin. Hästar ger ett stort lugn för man kan inte stressa med dem för då kan man inte rida utan att falla i backen.

En annan av mina egna rehabidee´r var min trädgård, den kan man inte stressa på för det växer inget fortare för det. Glädjen av att se något gro från frö och sedan blomma är enorm och det ger tillfredställelse.

På vintern har jag funnit att samlandet och odlandet av saintpaulier ger tålmodighet, för man väntar och väntar och vet aldrig hur länge. Men till slut dyker först småbebbisar upp för att växa och till slut kommer den allra vackraste blomman fram ur sin knopp, då känner man sig lugn, tillfredsställd och tålmodig. Det behövs pluss en stor portion av tur blandat med viljestyrka för att klara av sjukdomens baksida......omgivningens dom........

För säga vad man vill, den gamla klyschan är alltid aktuell "Man måste vara frisk för att klara av att vara sjuk". Man MÅSTE vara stark för att klara av sjukvården, läkare, försäkringskassan, arbetet´s inställning och försäkringsbolagen. De har alla var sin tolkning och det gäller att hävda sin rätt.

Heja på alla sjuka!!!!

Vi hörs

Melodifestivalen är över

Ja då var årets melodifestival över och man blev inte överraskad i finalen. Jag tycker om flera av låtarna som stred i toppen, men Charlottes melodi var nog bäst ändå för ändamålet. Men mest njöt jag nog av hela det totala spektaklet, älskar allt runtomkring och luuk ser jag gärna som programledare fler gånger.

Annars har helgen gått åt till att tvätta och städa lite, med tonvikt på lite. Jag har haft ganska ont i slutet av veckan och helgen blir då en återhämtningsfas, tyvärr räcker det inte till att bli helt bra men ändå funktionsduglig.

Har tagit itu med gästrummet och gjort iordning det för mina växter, råkade nog ta död på några santisar vid omplantering men shit happends. Världen är full av blommor så man får nog tag i nya av samma sort.

Jag skulle ju börja med min sjukdomshistoria egentligen men jag flöt iväg en bra bit, vet egentligen inte vart jag ska börja så jag får fundera till i morgon så att det blir bra. Ska hitta lite bilder och verkligen ge mig hän. Fast nu har jag så många projekt att pyssla med och så lite tid just nu till allt jag tycker är kul.

Måste ändå lyssna till min kropp och höra efter vad den tycker och vila är ju aldrig fel, vilket jag ska göra nu.

Hörs nog imorr´n

Intro

Här ska jag skriva lite om min värkproblematik och vad den kan innebära. Jag är nu ingen gnällspik mot min omgivning men ibland måste man få tycka synd om sig själv. Ska försöka beskriva min sjukdomshistoria så gott jag kan, kanske någon i kosmos läser det och har samma erfarenhet eller liknande och kan dela med sig. Eller att jag delar med mig i min tur kanske.

Har startat upp flera bloggar och vet inte hur aktiv jag kommer att vara men mitt mål är varje dag. Det beror förstås också på om jag får tillgång till datorn, mina barn är lite ovilliga att släppa till platsen. Vi får väl se.