Under några veckor har livet sats på ända, saker man trodde att man visste var helt annorlunda. Mamma har blivit sjuk.
Troligen inte den första mamman och inte den sista men hon är min mamma och jag hatar att se henne som jag såg henne idag. Sovandes i sängen utan löständerna och med blöjor som för en månad sedan var helt otänkbart.
Vad har hänt? kanske du undrar, det gör faktiskt jag också.
För att börja någonstans så blir det under mars/april 2013. Vi upptäckte att mamma hade en vattenskada i köket i sin tvåa på andra plan, vilket innebar att hon fick bo hos vår familj i fem veckor. Om jag påstår att det var trevligt och rart varje dag så ljuger jag, mamma med sina gå-i-säng-ritualer som innebar 5-10 vändor mellan rum, toa och kök, våra helt annorlunda vara-tillsammans-i tysthet. Mamma älskar att prata och berätta om gamla tider, vi har egentid men tysta tillsammans (korsord o dator). Detta krockade såklart och mamma kände sig väl också onyttig och längtade hem, trodde ändå att vi skulle fixa det här. Men icke....
Kom hem en kväll efter jobbet och fann en mamma som packat ihop sina ägodelar och skulle hem, försökte vänligt men bestämt få henne att förstå att utan spis och övrigt som hör till ett kök så gick det inte. En elak mamma som inte skrädde orden tog till orda och sa att min man inte ville ha henne där och att hon kände sig ovälkommen, de hade bråkat. Denna kväll skulle jag ta adjö av min bästa granne som skulle flytta så jag sa till mamma att jag skulle gå dit och sedan skulle vi prata allvar, förbannad blev jag över att två vuxna människor inte kan komma överrens.
När jag kom hem hade hon lugnat sig och när jag frågade henne om jag skulle skjutsa henne till min systerdotter så ville hon stanna. Hon började gråta och bad om ursäkt, jag försökte förklara att hon var som två personer, en snäll och glad och en som bara skällde och var arg. Att hon övertolkade det som sas och vände det fel.
Hur som helst blev vi sams över denna händelse och vi klarade fem veckor med mamma inneboende, men tufft var det för alla involverade.
Så kom erbjudandet av hyresvärden att få flytta ner till bottenvåningen i ett annat hus på samma gård, det tyckte vi ju var toppen, eftersom hon har rullator och det är jobbigt för henne i trappor. Tänk om vi hade vetat vad vi vet idag, även om systerdottern (V) varnat för att situationen som vi nu hamnat i skulle kunna ske.
