När blev mamma sjuk ???????? Del 3

Nu har det gått lång tid sedan sist och jag ska summera det som hänt.

Mamma hamnade på äldrepsyk och ville från början inte ha besök och det får man ju respektera, men det var inte kul. När hon legat där en vecka och genomgått scanning av hjärnan och börjat få neuroleptika blev hon bättre men så kom samtalet: hon hade ramlat och brutit armen. Man trodde inte det var sant och vi blev så bedrövade, hon låg som ett kolli i flera dagar men började komma till liv. Så beslöt vården att flytta henne till Psykgeriatriken för de hade sett tecken på demens som skulle utredas vidare.

Men mamma tålde inte flytten så hon blev sämre, att se henne ligga med blöja och armen i mitella var inte heller det så upplyftande. Medicinerna drogs ner till ett minimum och neuroleptikan drogs in, detta med tanke på att de inte visste vilken demensform hon hade. Vid en speciell sort var det livsfarligt att äta den, lewy-body heter den. Vissa dagar varhon helt klar och andra svamlade hon om de döda och man visste inte hur man skulle bete sig. Fler undersökningar och sedan kom de fram till diagnosen demenssjukdom, antingen Alzheimer eller Lewy-Body Demens (LBD).

Det blev då aktuellt med en vårdplanering och vi hade börjat inse att det bästa vore ett särskilt boeende där det fanns tillsyn dygnet runt, nu var det upp till kommunen att ta beslut i frågan. På mötet var sköterskor, min syster , en från kommunen och jag. Familjen trodde att det skulle bli svårt att få in kommunen på vårt spår, men det visde sig att ingen övertalning behövdes. Nu är det bara att vänta på ett boende och under tiden får hon vara kvar på Geriatriken vilket känns tryggt för oss anhöriga, men mamma vill bara hem. Fast under sina bra stunder förstår hon att det blir bättre för henne.

Nu kommer jag att skriva mera om hur allt är med henne och mina egna känslor och funderingar, ska försöka förklara lite mera vad demenssjukdomen innebär när vi får veta vilken av dem det är.

När började mamma bli sjuk????? Del 2

Under loppet av två veckor började mamma bli konstig. Hon sa en massa som inte stämde och ringde min syster halv tre på natten, pratade en massa galamatias om nära och kära som dött sedan länge. Speciellt om pappa, att han hade ett meddelande till oss barn, min syster hakade på och anlitade ett medium. Jag kunde vända mamma och få henne att inse att det bara fanns i hennes hjärna, följde henne sedan till vårdcentralen som tog en del prover. Sedan brakade helvetet löst.

Fick ett samtal från mamma som inte liknade något annat jag fått, allt hon sa var bara svammel och ingenting man kunde ta på allvar. Eftersom klockan var halv ett så väntade vi till dagen efter och då for min man o jag in till henne i lägenheten. Efter 10 minuter visste jag att hon måste in för att få vård, tog x antal timmar och x samtal för att få veta vart vi skulle vända oss. Det slutade med att vi skulle in på akutpsyk med henne och det var inte det enklaste. Antingen skulle vi vara tre personer med i bilen om vi kunde få med henne frivilligt eller tvångshämtning av polis. Glädjande nog kunde vi lura i henne att hon var tvungen att ta ett nytt urinprov.

Medan vi väntade mellan samtalen och kunna bearbeta mamma så att hon skulle bli samarbetsvillig  så fick man en inblick i hennes tankevärld.

Alla döda samlades på ett ställe och fick genomgå en operation för att bli levande igen, bara bålen, armarna och ett opererat huvud med hjälm var kvar. För att ta sig fram hade de fått ett par skidor fastsatta. Pappa var hela tiden närvarande men "gömde sig" för mig och min man, mamma försökte få honom att visa sig. Hon pratade med honom, hade dukat fram mat i sovrummet.

Nu var det dags att komma iväg till akutpsyk där vi blev mötta av personal.