Mysigt ändå

Det kan ju vara ganska mysigt ändå när man beger sig ut i vinterlandskapet, nu extra skönt när man kan ta en liten sparktur med de små lurviga vännerna. Nu är ju dessa bilder från lite tidigare i år så vi var ute på elljusspåret och promenerade, dagens före är lite mera blött, kompakt något mera snö så jag ids inte gå upp dit nu.

Tur är ju att vägen är lugn just till de inre delarna av vår del av byn så det är mycket rogivande att gå där, värre ute på storvägen.

Mikko och Skorpan kan ibland vara lite tjuriga och vill inte gå ut i blötföre, men med lite tvång går det och sedan är det bara kul tycker de.

Har kommit på att om jag för över bilderna med telefonen och skriver inlägget sedan i datorn så blir det mycket lättare, om datorn bara hänger med i alla fall. Så om mina inlägg ser lite lustiga ut så kan det bero på handhavandefel :).

Nu ska jag vandra iväg till en fika.

Tjingeling!

Vintern kommer

Vaknade med värkande kropp och tittade ut, ja det snöar och vädret har ändrat sig. Provade att slänga i mig en Tramadol och en alvedon och det har faktiskt blivit uthärdligt.

En promis med två ikke samarbetsvilliga hundar och sen var det bara att försöka få bort snön från växthusets tak, snacka om klibbsnö. Nu får man vara inne i stugvärmen tills ikväll när man ska jobba, skönt att få komma sig hemmifrån. Har två sjuka med en enorm hosta här hemma och jag bara väntar på att det ska hoppa över till mig. Mannen i huset har sovit sittande i tre nätter nu och yngsta dottern kom hem igår och gör samma sak, vill inte ha detta.

Trevligt med os, satt och hejade fram Kalla, synd bara att Björgen inte hade en sämre dag så vi fick ett guld men ett silver är glädje också. Hon är såååååååååååå duktig våran Kalla.

Ska nu försöka bli bättre på att skriva lite i bloggen, gäller bara att få upp ångan och försöka bli bättre på att få in lite bilder. Det blir så mycket bättre.

Nu ska jag kolla om det finns nån lunch.

Tjingeling!

Äntligen!!!!!!

Jag har nu varit i vården och rotat runt lite och helt plötsligt poppar det upp något som liknar en diagnos, kroniskt smärtsyndrom.

Är just nu inne i ett större skov än någonsin och när jag inte kunde jobba ,p g a att min skuldra gjorde så infernaliskt ont, fick jag komma till en sjukgymnast samma dag. Jag tänkte att det inte kommer att hända så mycket där, men vad fel jag hade.

Till saken hör att jag just bytt vårdcentral och det här var första gången jag ringde till den nya. Till min förvåning fanns all sorters behandling till buds och jag hann prova laser några minuter, mycket prat så här första gången, har aldrig fått behandling hos en sjukgymnast förr. Det blev bättre tack och lov..

Nu i går skulle jag träffa diabetessköterskan för att kolla min diabetes typ-2, den hade jag skött bra och har aldrig behövt medicinera den. Så det stora mötet med läkaren, ville ha råd om någon annan medicin för diklofenaken håller på att ta död på min mage. Dessutom hade jag en massa andra saker att ta upp (vilket jag glömde naturligtvis). Hon sa att hon bedömde min värk som kroniskt smärtsyndrom, vilket i sin tur uppkom av olika sjukdomar. Men hon förklarade hur allt hängde ihop med värk och smärta på ett sådant sätt att jag, tillsammans men att googla om saken, tror att den bakomliggande orsaken är Fibromyalgi.

Har ju varit inne på det förut men nu var det ännu tydligare med symtomen och läste också att de börjat ge triggerpunkterna mindre vikt än förr, nu har de ju börjat dyka upp hos mig i större utsträckning men inte alla på samma gång. Men jag känner igen mig i 95% av alla symtom så känslan av att pusselbiten faller på plats är stor....efter 23 år.

Äntligen en förklaring till min dimsyn, dåliga minne o koncentrationssvårigheter och den enorma tröttheten och utmattningen jag känner. Jag har inte Altzeimers, är inte dum och håller inte på att få synproblem, jag är inte lat och jag har värk.

Nu blir det promenad och sen en kopp kaffe.

Tjingeling!