Bättre sent än aldrig

Nu har jag verkligen varit dålig på att blogga, men man vill ju vara ute i trädgården så fort det går. Nu har jag lyckats åstadkomma en ny rabatt igen, även om jag började med den i fjol.

Nu ska jag inte skriva om trädgården, det har jag i en annan blogg. Ska börja jobba efter semester idag, det känns lite nervöst och knepigt. Jag har ju försökt att vila och att inte stressa , men sanningen är att jag alltid vill ha nåt att göra och då blir jag stressad när jag inte hinner det JAG tänkt. Kroppen brukar säga ifrån och då är det bara ryggläge som gäller och det är inge kul. Sedan vet jag inte hur mina axlar kommer att funka i framtiden, det känns inge bra alls.

När jag var på utvärderingen nu innan i julas så frågade sjukgymnasten om jag hade problem att klä mig själv, då undrade jag vad det var för fråga men nu kan jag förstå den. Vissa rörelser gör förtvivlat ont och jag försöker utarbeta andra sätt att göra saker på, men att ta av sig en tröja kan man bara göra på ett sätt.

Det här gör mig lite rädd, hur kommer min framtid att bli? Hur länge klarar jag att jobba halvtid ens. För hur det än är så utan något att göra blir allt trist, sommaren går väl an, men..... Fast om man kommer till den punkten är man nog beredd, kan man inte så kan man inte.

Hoppas nu bara att min mjöliga hjärna är med mig ikväll så att jag inte glömmer allt jag ska göra, blir nog kul med jobbet ändå och att träffa alla där. Men detta har varit den skönaste semestern på länge. Ska åter komma med berättelser från turkiet, får ta det någon regnig dag.

Ska fika nu.

Tjingeling!