Värsta dagen den 29/4

Vissa dagar borde man ligga kvar i sängen och njuta av sömnens sötma, men dessa dagar är sådana man måste iväg.

I går skulle jag vara på min BKB-kurs vid 10.00, men först måste jag lämna min vovve hos mamma.Vi bor ca 2.5 mil från min mor och därifrån till sjukgymnasten är det väl ca 1 mil.

På kursen koncentrerade vi oss på oss själva och lärde oss hur man ska lyssna på sin kropp´s signaler, denna dag var det bortkastat i alla fall för stressigare dag kan jag leta efter.

Nåja, efter detta skulle jag hämta min äldsta för att skjutsa henne till mitt jobb där hon skulle börja träna i kassan, men vad hände. Jag hade glömt hennes jobbarkläder, detta innebar en resa hem för att hämta dessa. En lång väg kändes det som, men lämnade henne på jobbet och hämtade hunden en timme försenad. Skulle då skynda mig hem för att laga middag, själv skulle jag börja jobba fem på kvällen, vad händer. Bilen börjar att tokvarva inne i stan, fick skämmas och utanför stan var det bara att stanna.

Ringde veran som kom och hämtade mig och skjutsade mig hem till henne, där fick jag låna en bil. Kruxet var bara att hon bor i totalt andra änden av stan så det kostade kanske 45 minuter. Nåja, jag kom mig äntligen hem och började med maten i all hast, då ringde min yngsta. Hon fick inte igång mopeden och befann sig på skolan. Fick stänga av plattorna och dra iväg till sta´n igen en massa mil, typiskt nog så hade mopeden startat just när jag kom dit. Tankade så att jag kunde komma hem, hem klä om inför jobbet och slutföra maten (mycket mör Kyckling).

Kom fram till jobbet och kom då på att jag inte hunnit äta något på hela dagen, köpte en grillkorv och slängde i mig den i all hast. Sen var det bara att jobba i godan ro, det fanns bara ett problem till, min man.

Efter flera försök att kontakta honom för att berätta om att vår bil var ute på drift glömde jag helt bort att han borde veta. Dessutom antog jag att våra barn skulle berätta, men icke. Trött och slutkörd kom jag hem och helt appropå nämnde bilen, då upptäckte jag att han inte visste. Detta innebär lite högljutt skrikande och skällande, men vi for i alla fall och skulle hämta hem bilen. Då min man startade den så puttrade bilen så förnöjt och vi kunde köra hemåt, äntligen. Det är tur att min man´s humör är väldigt bra på så sätt att det går fort över.

Äntligen hemma, äntligen sova, äntligen slippa stressa mera denna dag.

Tjingeling!