Men så började hon att packa och hade för sig att hon skulle flytta, att min bror ordnat lägenhet och att allt var klart. Sedan har det exalterat och de flesta av hennes saker är nedpackade och det går inte ett besök utan att hon tar upp detta med att flytta. Hon blir arg om man motsäger henne och säger att det inte finns med i planerna och att hennes hjärna spelar henne spratt. Hon brukade skämta om hjärnmaskar när hon låg inne för utredning men nu funkar inte det längre, nu har hon ingen förståelse att hon har problem och blir arg, sur och irriterad om hon inte får sin vilja igenom. Till ex vill hon ha en massa pengar lösa och förstår inte att personalen på boendet inte vill det för hennes egen skull, så att de inte försvinner.
Så för ca en vecka sedan ringde enhetschefen och pratade om det här med att mamma vill flytta, eftersom mamma då uttryckte att hon ju var myndig så kan visst inte chefen bara låta det vara utan. Det innebär att det ska utredas vilket behov mamma har och om hon kan bo i ett öppet särskilt boende, där hon nu är går inga dörrar ut "till frihet" att öppnas, hon vill även ha en liten kokvrå. Mamma tycker att det är som att sitta i häkte som det nu är, hon trivs i boendet och med personalen, problemet är frihetsberövandet. Nu har E-H varit i kontakt med alla oss syskon och fört fram det här, det ska bli ett möte med oss, mamma och socialtjänsten (tror jag) anser de att mamma fixar ett annat boende så blir det så.
Nu till mina egna tankar Å ena sidan...
Vill jag att mamma ska flytta och bli sjuk igen i hallucinationer från helvetet, kommer det då att finnas personal till hands eller sitter hon själv i sin lilla lya rädd och utlämnad? NEJ, det vill jag inte. Jag vill inte heller att hon ska proppas i en massa lugnande för den saken och jag vill inte vara ute och leta efter henne när hon inte hittar hem eller finna henne på akuten efter att ha blivit överkörd av en bil. Det känns inte så roligt att ligga sömnlös och undra hur det är, eller få telefonsamtal kl 03.00 som styrs av vanföreställningar och hallucinationer. Man måste då lämna pengar till henne som hon handlar upp i alla de konstiga saker,pengar som hon inte har full koll på.
Å andra sidan
Vill jag att mamma ska få ett människovärdigt liv de sista åren? Ja, om hon klarar av ett "fritt" liv med allt vad det innebär, visserligen lagas frukost, lunch och middag, medicinen delas ut, men..... Vad händer om mamma inte själv går till matsalen, är det någon som hämtar henne eller ser till att hon äter. Kan man lugnt lämna henne i vården ... hmm...
Jag vill ju bara min mammas bästa, eller är jag bara en egoist som vill slippa ansvar.
Med tanke på att mamma är som ett barn, tjurig o trumpen om hon inte får som hon vill. Kan få folk i de flesta fall dit hon vill och är väldigt bestämd i sin uppfattning om saker och ting. Om man inte känner henne och vet vilka i hennes omgivning som är döda så kan man inte tro att hon är sjuk. Hon har "besök" av döda släktingar, döda som återuppstått i annan skepnad, konstiga rörsystem som dessa kommunicerar med och hon har en "chef" på toaletten som bestämmer t ex att hon inte får ha på ljudet på radio o tv mm. Hon försvinner in i en bubbla, i sin egen värld, oftare och längre stunder. Hennes problem med syn och hörsel ställer också till det för henne.
Tja, jag vet inte...... Är jag egoist. Blir inte lika klok som en.....
