Nu är vi helt färdiga.Y

Som sagt, helt färdiga är vi. Vill inte se ett slippapper i ögat på läääääänge. Allt började med köksön som vi tyckte skulle vara bra, men det innebar att köksbordet inte fick plats i köket så vi bar ut det till vardagsrummet.

Den äldsta var hemma och hjälpte till.

När köksön var klar så blev vi på  det klara med att så skulle det bli, men bordet rymdes ju inte i vardagsrummet alls. Det löser man med att slå ut en  vägg för att det skulle bli större. Detta arbete började 14-11-21, är man klok alltså. Så nära jul kanske man inte ska börja ett sådant arbete.

        

Väggen revs, det målades tak och byggdes till i tak och golv för att övergången skulle bli bra. Sparade lite elutag som byggdes in i en stolpe som gjordes lite fin med en överhandsfräs. Väggar befriades från tapeter och spacklades, slipades och spacklades igen. Nya tapeter inhandlades och sattes upp, lyckligtvis var det bara fondväggen som var mönsterpassat. Den andra tapeten var med vit struktur och hela valprocessen styrdes av den yngre dottern. Vi var visst hopplösa inredare tyckte flickorna. Mitt i all denna röra gick centraldammsugaren sönder, tur vi hade mammas gamla elektrolux.

                                           

Lampan ovan har min kreativa yngsta dotter målat över den fula skärmen. Målning av lister fixade jag. Båda döttrarna hjälpte till med färgval och utformning.

Nu ska jag försöka hitta lite tid för julbak och godisfixande. Tänk om man skulle göra polkagrisar igen, det är ju så gott men hemska att göra. Då måste man vara ensam och det är svårt när man har en pensionär hemma. Det är nog också en förklaring till alla projekt vi gjort sedan i våras. 

Nu ska jag hitta mig nåt gott, för kaffe finns inte färdigt än.

Tjingeling!

Tidsoptimist eller bara knasig :)

Tja, vad ska man säga. En och en halv månad innan jul satte vi igång med att renovera hemma och allt började med en köksö.

Bordet upp och ner för att byggas på lite på höjden.

Vi köpte ett gammalt skrivbord på återvinningen, målade vitt och satte på skivor som såg ut som pärlspont. För att få en snygg skiva investerade vi i ett ekbord på en second handbutik som vi satte fast.

Det färdiga resultatet i en kaosartad miljö.

Har använt ytan när jag bakade lussekatter och jag njöt av att ha plats med alla plåtar och karotter. Kanske man börjar baka lite mera nu....eller?

Nu blir det lite kaffe.

Tjingeling!

Är jag egoist?

Mamma har nu bott sen i oktober på boendet hon har och allt har flutit på bra i början, Vi fick till det så fint i rummet och hon verkade nöjd. Men så plötsligt började hon plocka ner alla kort och tavlor från väggarna, vi kommenterade det inte vidare eftersom vi inte vet om hon blir jättearg. När hon fick veta diagnosen så började hon att hänga upp dem igen och vi trodde allt var bra.

Men så började hon att packa och hade för sig att hon skulle flytta, att min bror ordnat lägenhet och att allt var klart. Sedan har det exalterat och de flesta av hennes saker är nedpackade och det går inte ett besök utan att hon tar upp detta med att flytta. Hon blir arg om man motsäger henne och säger att det inte finns med i planerna och att hennes hjärna spelar henne spratt. Hon brukade skämta om hjärnmaskar när hon låg inne för utredning men nu funkar inte det längre, nu har hon ingen förståelse att hon har problem och blir arg, sur och irriterad om hon inte får sin vilja igenom. Till ex vill hon ha en massa pengar lösa och förstår inte att personalen på boendet inte vill det för hennes egen skull, så att de inte försvinner.

Så för ca en vecka sedan ringde enhetschefen och pratade om det här med att mamma vill flytta, eftersom mamma då uttryckte att hon ju var myndig så kan visst inte chefen bara låta det vara utan. Det innebär att det ska utredas vilket behov mamma har och om hon kan bo i ett öppet särskilt boende, där hon nu är går inga dörrar ut "till frihet" att öppnas, hon vill även ha en liten kokvrå. Mamma tycker att det är som att sitta i häkte som det nu är, hon trivs i boendet och med personalen, problemet är frihetsberövandet. Nu har E-H varit i kontakt med alla oss syskon och fört fram det här, det ska bli ett möte med oss, mamma och socialtjänsten (tror jag) anser de att mamma fixar ett annat boende så blir det så.

Nu till mina egna tankar Å ena sidan...

 Vill jag att mamma ska flytta och bli sjuk igen i  hallucinationer från helvetet, kommer det då att finnas personal till hands eller sitter hon själv i sin lilla lya rädd och utlämnad? NEJ, det vill jag inte. Jag vill inte heller att hon ska proppas i en massa lugnande för den saken och jag vill inte vara ute och leta efter henne när hon inte hittar hem eller finna henne på akuten efter att ha blivit överkörd av en bil. Det känns inte så roligt att ligga sömnlös och undra hur det är, eller få telefonsamtal kl 03.00 som styrs av vanföreställningar och hallucinationer. Man måste då lämna pengar till henne som hon handlar upp i alla de konstiga saker,pengar som hon inte har full koll på.

Å andra sidan

Vill jag att mamma ska få ett människovärdigt liv de sista åren? Ja, om hon klarar av ett "fritt" liv med allt vad det innebär, visserligen lagas frukost, lunch och middag, medicinen delas ut, men..... Vad händer om mamma inte själv går till matsalen, är det någon som hämtar henne eller ser till att hon äter. Kan man lugnt lämna henne i vården ... hmm...

Jag vill ju bara min mammas bästa, eller är jag bara en egoist som vill slippa ansvar.

Med tanke på att mamma är som ett barn, tjurig o trumpen om hon inte får som hon vill. Kan få folk i de flesta fall dit hon vill och är väldigt bestämd i sin uppfattning om saker och ting. Om man inte känner henne och vet vilka i hennes omgivning som är döda så kan man inte tro att hon är sjuk. Hon har "besök" av döda släktingar, döda som återuppstått i annan skepnad, konstiga rörsystem som dessa kommunicerar med och hon har en "chef" på toaletten som bestämmer t ex att hon inte får ha på ljudet på radio o tv mm. Hon försvinner in i en bubbla, i sin egen värld, oftare och längre stunder. Hennes problem med syn och hörsel ställer också till det för henne.

Tja, jag vet inte...... Är jag egoist.    Blir inte lika klok som en.....

Nu ska det tränas.

Tja, nu får man väl ta det lite lugnt från början i alla fall. För att ta detta från start så har jag ju gått hos en sjukgymnast och fått behandling med laser, vilket har hjälpt mig mycket. Men nu vid senaste läkarsamtalet så sa läkaren att det inte var meningen att jag skulle få det hela tiden så jag tog upp det med sjukgymnasten vid besöket i kväll. Då fick jag veta att den hc som jag har nu bara har en viss kvot från landstinget för viss behandling och då förstod jag hur det hängde ihop.

Jag fick i alla fall lite tips på övningar att göra i varmvattenbassäng, eftersom det är lite joxigt att få ihop det med arbetstider mm så ska jag försöka göra det själv. Det är även svårt att få tider i vattegympagrupper som håller till i vatten.

Fick några andra bra tips också för att hitta balanspunkter. Det ska nog gå bra det här men nu ska jag ha kaffe.

Tjingeling!

Mysigt ändå

Det kan ju vara ganska mysigt ändå när man beger sig ut i vinterlandskapet, nu extra skönt när man kan ta en liten sparktur med de små lurviga vännerna. Nu är ju dessa bilder från lite tidigare i år så vi var ute på elljusspåret och promenerade, dagens före är lite mera blött, kompakt något mera snö så jag ids inte gå upp dit nu.

Tur är ju att vägen är lugn just till de inre delarna av vår del av byn så det är mycket rogivande att gå där, värre ute på storvägen.

Mikko och Skorpan kan ibland vara lite tjuriga och vill inte gå ut i blötföre, men med lite tvång går det och sedan är det bara kul tycker de.

Har kommit på att om jag för över bilderna med telefonen och skriver inlägget sedan i datorn så blir det mycket lättare, om datorn bara hänger med i alla fall. Så om mina inlägg ser lite lustiga ut så kan det bero på handhavandefel :).

Nu ska jag vandra iväg till en fika.

Tjingeling!

Vintern kommer

Vaknade med värkande kropp och tittade ut, ja det snöar och vädret har ändrat sig. Provade att slänga i mig en Tramadol och en alvedon och det har faktiskt blivit uthärdligt.

En promis med två ikke samarbetsvilliga hundar och sen var det bara att försöka få bort snön från växthusets tak, snacka om klibbsnö. Nu får man vara inne i stugvärmen tills ikväll när man ska jobba, skönt att få komma sig hemmifrån. Har två sjuka med en enorm hosta här hemma och jag bara väntar på att det ska hoppa över till mig. Mannen i huset har sovit sittande i tre nätter nu och yngsta dottern kom hem igår och gör samma sak, vill inte ha detta.

Trevligt med os, satt och hejade fram Kalla, synd bara att Björgen inte hade en sämre dag så vi fick ett guld men ett silver är glädje också. Hon är såååååååååååå duktig våran Kalla.

Ska nu försöka bli bättre på att skriva lite i bloggen, gäller bara att få upp ångan och försöka bli bättre på att få in lite bilder. Det blir så mycket bättre.

Nu ska jag kolla om det finns nån lunch.

Tjingeling!

Äntligen!!!!!!

Jag har nu varit i vården och rotat runt lite och helt plötsligt poppar det upp något som liknar en diagnos, kroniskt smärtsyndrom.

Är just nu inne i ett större skov än någonsin och när jag inte kunde jobba ,p g a att min skuldra gjorde så infernaliskt ont, fick jag komma till en sjukgymnast samma dag. Jag tänkte att det inte kommer att hända så mycket där, men vad fel jag hade.

Till saken hör att jag just bytt vårdcentral och det här var första gången jag ringde till den nya. Till min förvåning fanns all sorters behandling till buds och jag hann prova laser några minuter, mycket prat så här första gången, har aldrig fått behandling hos en sjukgymnast förr. Det blev bättre tack och lov..

Nu i går skulle jag träffa diabetessköterskan för att kolla min diabetes typ-2, den hade jag skött bra och har aldrig behövt medicinera den. Så det stora mötet med läkaren, ville ha råd om någon annan medicin för diklofenaken håller på att ta död på min mage. Dessutom hade jag en massa andra saker att ta upp (vilket jag glömde naturligtvis). Hon sa att hon bedömde min värk som kroniskt smärtsyndrom, vilket i sin tur uppkom av olika sjukdomar. Men hon förklarade hur allt hängde ihop med värk och smärta på ett sådant sätt att jag, tillsammans men att googla om saken, tror att den bakomliggande orsaken är Fibromyalgi.

Har ju varit inne på det förut men nu var det ännu tydligare med symtomen och läste också att de börjat ge triggerpunkterna mindre vikt än förr, nu har de ju börjat dyka upp hos mig i större utsträckning men inte alla på samma gång. Men jag känner igen mig i 95% av alla symtom så känslan av att pusselbiten faller på plats är stor....efter 23 år.

Äntligen en förklaring till min dimsyn, dåliga minne o koncentrationssvårigheter och den enorma tröttheten och utmattningen jag känner. Jag har inte Altzeimers, är inte dum och håller inte på att få synproblem, jag är inte lat och jag har värk.

Nu blir det promenad och sen en kopp kaffe.

Tjingeling!