Under loppet av två veckor började mamma bli konstig. Hon sa en massa som inte stämde och ringde min syster halv tre på natten, pratade en massa galamatias om nära och kära som dött sedan länge. Speciellt om pappa, att han hade ett meddelande till oss barn, min syster hakade på och anlitade ett medium. Jag kunde vända mamma och få henne att inse att det bara fanns i hennes hjärna, följde henne sedan till vårdcentralen som tog en del prover. Sedan brakade helvetet löst.
Fick ett samtal från mamma som inte liknade något annat jag fått, allt hon sa var bara svammel och ingenting man kunde ta på allvar. Eftersom klockan var halv ett så väntade vi till dagen efter och då for min man o jag in till henne i lägenheten. Efter 10 minuter visste jag att hon måste in för att få vård, tog x antal timmar och x samtal för att få veta vart vi skulle vända oss. Det slutade med att vi skulle in på akutpsyk med henne och det var inte det enklaste. Antingen skulle vi vara tre personer med i bilen om vi kunde få med henne frivilligt eller tvångshämtning av polis. Glädjande nog kunde vi lura i henne att hon var tvungen att ta ett nytt urinprov.
Medan vi väntade mellan samtalen och kunna bearbeta mamma så att hon skulle bli samarbetsvillig så fick man en inblick i hennes tankevärld.
Alla döda samlades på ett ställe och fick genomgå en operation för att bli levande igen, bara bålen, armarna och ett opererat huvud med hjälm var kvar. För att ta sig fram hade de fått ett par skidor fastsatta. Pappa var hela tiden närvarande men "gömde sig" för mig och min man, mamma försökte få honom att visa sig. Hon pratade med honom, hade dukat fram mat i sovrummet.
Nu var det dags att komma iväg till akutpsyk där vi blev mötta av personal.
2 kommentarer:
Jag förstår att du befinner dej som i en bubbla. Har varit en själv. Hoppas verkligen att det löser sej för er och din mamma. Jag tänker på dej.
Storkram!
Tack för din tanke. Fortsättning följer, vi kom ju in i vårdsvängen.
Skicka en kommentar