Nu har det gått lång tid sedan sist och jag ska summera det som hänt.
Mamma hamnade på äldrepsyk och ville från början inte ha besök och det får man ju respektera, men det var inte kul. När hon legat där en vecka och genomgått scanning av hjärnan och börjat få neuroleptika blev hon bättre men så kom samtalet: hon hade ramlat och brutit armen. Man trodde inte det var sant och vi blev så bedrövade, hon låg som ett kolli i flera dagar men började komma till liv. Så beslöt vården att flytta henne till Psykgeriatriken för de hade sett tecken på demens som skulle utredas vidare.
Men mamma tålde inte flytten så hon blev sämre, att se henne ligga med blöja och armen i mitella var inte heller det så upplyftande. Medicinerna drogs ner till ett minimum och neuroleptikan drogs in, detta med tanke på att de inte visste vilken demensform hon hade. Vid en speciell sort var det livsfarligt att äta den, lewy-body heter den. Vissa dagar varhon helt klar och andra svamlade hon om de döda och man visste inte hur man skulle bete sig. Fler undersökningar och sedan kom de fram till diagnosen demenssjukdom, antingen Alzheimer eller Lewy-Body Demens (LBD).
Det blev då aktuellt med en vårdplanering och vi hade börjat inse att det bästa vore ett särskilt boeende där det fanns tillsyn dygnet runt, nu var det upp till kommunen att ta beslut i frågan. På mötet var sköterskor, min syster , en från kommunen och jag. Familjen trodde att det skulle bli svårt att få in kommunen på vårt spår, men det visde sig att ingen övertalning behövdes. Nu är det bara att vänta på ett boende och under tiden får hon vara kvar på Geriatriken vilket känns tryggt för oss anhöriga, men mamma vill bara hem. Fast under sina bra stunder förstår hon att det blir bättre för henne.
Nu kommer jag att skriva mera om hur allt är med henne och mina egna känslor och funderingar, ska försöka förklara lite mera vad demenssjukdomen innebär när vi får veta vilken av dem det är.
1 kommentar:
Hej!
Ja det är inte lätt när föräldrarna blir gamla. Och jag antar att du lever som i en bubbla just nu. För det gjorde jag. Försök att ta dej tid för egentid, det behövs.
Kram
Skicka en kommentar