Nu har jag mått relativt bra länge, men tydligen tycker min kropp att nu är det dags. Sover hur mycket som helst och har ingen ork alls, är glad när jag tar mig upp ur sängen. Det verkar som om mina inflammationshämmande piller hjälper mot värken i alla fall, den känns men inte lika hårt som det brukar och det är jag tacksam för.
Det har ju i och för sig varit lite stressigt med alla kalas i samband med mina jämna år och det är väl det som kommer nu då. Sedan har jag ordnat med mina smycken för att ha ute i en butik till försäljning så det är väl klart att kroppen inte hänger med.
Det är jobbar helg nu och det borde väl gå bra, kan vara skönt att göra något annat än att gå här hemma och känna sig blä hela tiden. Gud vad jag klagar. Festerna var ju roliga och att få förmånen att sälja smycken ute i butik är ju hur bra som helst, måste bara hitta inspirationen igen.
Nu är det väl bäst att röja i köket och tampas med tvätten en stund, snabeldraken kanske ska fram en sväng och middagen ska göras innan jag börjar kl fem.
Men först en kaffetår till.
Tjingeling!
1 kommentar:
Hej!
Du, klaga får man!
Jag skulle hemskt gärna kunna sova! Jag som alltid för aldrig hade problem med det, men nu....
Har iaf fått en röntgentid i slutet av november, så man får väl se vad den säger. Har fått ett träningsprogram av min massör som ska hjälpa till att lätta på trycket mellan diskarna.
Vad roligt att det går bra att sälja smycken! Det måste vara roligt!
Kramelikram!
Skicka en kommentar