länge sedan sist...

Nu har jag äntligen tagit mig för att skriva några rader. I vanliga fall brukar det inte hända såå mycket...men nu har jag lite svårt att veta var jag ska börja.

Börjar väl med denna dagen. Min äldsta drog iväg till stockholm för att gå på fotbollsgalan med en kompis, planer gjordes upp, biljetter beställdes för veckor sedan och jag hade lovat. Har en syster som bor i stockholm och där skulle de få sova. Som sagt var allt klappat och klart.....men tyvärr hade jag glömt en sak....hade inte berättat för min andra hälft. Han fattade ingenting när vi började prata om att sova över hos min syster, -Har jag inte sagt nåt????. -NEJ!!!! Pinsamt, men nu är hon i alla fall på väg. Även om jag vet att flickorna fixar det så är modershjärtat ändå oroligt.

Förra veckan skulle jag skjutsa min äldsta till träningen på kvällen, min man jobbade över och hade ännu inte kommit hem. Det var mörkt och regnet bara öste ner, för att vara bekväm klev jag i mina foppa-tofflor (av fuskmärke iofs)och snabbt in i bilen. Tog med hunden för ovanlighetens skull för jag skulle hälsa på systerdottern medans det var träning. Nåja, hann några hundra meter innan jag hörde ett konstigt ljud och att bilen var underlig. Gick ut för att kolla, jodå....naturligtvis var det ju punktering, vilket inte är så farligt förutom i mörker och regn.

Reservhjulet hittade jag ju, men alla övriga hjälpmedel försvann i mörkrets dunkla labyrint. Fanns bara en sak att göra...GÅ HEM...Vi var ju inom byn´s gränser men huvva vad blöta vi blev, tänk bara på min fotbeklädnad. Mannen i huset hade just stigit in när vi kom hem genomsura, hunden var både blöt och skitig vilket hunden hatar att vara. Dottern duschade hunden och jag följde med maken för att byta däck. Han tog med verkstadsdomkraften och fälgkorset, de verktyg som jag letade efter i bilens förråd. Sedan blev jag visad var de sakerna skulle vara i bilen...vad fann jag... jo en picklig liten tingest som säkert skulle föreställa en domkraft och någonstans skulle det visst finnas en hylsnyckel, troligen en stor skillnad i storlek jämfört med ett fälgkors. Tro nu inte att jag inte kan byta däck, i kristiska situationer klarar jag det, men vad behagligare när en´s man gör det i stället och att vi skrattar åt eländet när vi kommit hem.

Annars har veckan gått åt till att ha ont och sova. Fick något i ryggen som kändes som en lättare låsning av revbenen, men jag vet inte om det kanske hör samman med min övriga värk som jag har för hela ryggen känns så där konstigt "borta" som den brukar emellanåt. Sedan kom snön och då förstod jag min kroppsliga och själsliga vilsenhet som jag känt ett tag, jag hatar vintern men denna snö kändes mysig. Mörkret lättades upp och det blev julkänsla, och den älskar jag. Har börjat lite lätt med att planera vilka gardiner och julprydnader som ska fram, sedan pysslar jag på lit grann. Lussebullar hinner jag baka två liter till, de försvinner lika fort som smörbitar i en het stekpanna. Men jag har bestämt mig för att jag INTE ska koka KNÄCK, tidsödande och ingen kulfaktor utan bara plombdödare. Den enda godis jag ska göra är en slags kokosrutor som smakar som coco, ska lägga in receptet på den bloggen sedan.

Nu har jag verkligen vädrat fingrarna, de håller på att vilja vila. OK, då dricker jag väl lite kaffe då.

Tjingeling!